Vad vet Lennart Holmlund?

Västerbottens Kuriren har politik- och opinionsbloggar, för närvarande 42 stycken. Några av bloggägarna är kommunalråd som Lennart Holmlund, Umeå och Patrik Nilsson, Robertsfors.

Båda skriver mer eller mindre regelbundet inlägg. Utrymme finns för läsare att skriva kommentarer. Förvånande få kommentarer finns införda. Förklaringen kan vara av två slag: 1) artiklarna väcker ingen reaktion 2) kommentarerna har refuserats av politikern ifråga. När farligt kritiska kommentarer kommer, kan Holmlund och Nilsson vägra att föra in dessa. VK har ordnat det så.

altLennart Holmlund skrev söndagen den 17 februari en artikel med rubriken ”Slakteriet är oskyldiga i köttskandalen…” Läs här.

Till detta skrev SäkraMiljön en kommentar. Vår reaktion är den här:

Ska Aftonbladet avgöra om slakteriet är skyldigt eller icke skyldigt? Eller ska polis och åklagare undersöka brotten? Vet Lennart Holmlund något om hästköttskandalen som ingen annan känner till?

Och vad är egentligen frågan? Varför begränsa till just denna skandal? Ska vi inte granska mycket mer om uppfödning, djurtransporter, slakt, tillverkning, distribution?

Den här gången nystades en jätteskandal upp via Lasagne, en av de många produkter där Findus använder häst istället för ko. Nästa gång kan det vara Dafgårds kåldolmar som tillverkas i en enda fabrik som försörjer hela Sverige med kåldolmar. Vad ingår i färsen? En annan gång kan det vara Scans bacon som tillverkas i en polsk fabrik som ägs av ett finskt producentägt företag.

Ska skolbarn serveras mat som de vuxna inte har berättat om – uppfödning, djurtransporter, slakt, tillverkning, distribution? De vuxnas lögn och svek är barnens start i livet.

Handel och slakt av hästar har mer eller mindre alltid pågått. Det var inte många år sedan som SVTs Uppdrag Granskning visade på att uppköp av hästar sker i Sverige och att dessa transporterades under vidriga förhållanden till Polen för att fortsätta till Italien för slakt. Vid framkomsten var några hästar döda, andra var svårt medtagna. Hästarna hade varit utan vatten och foder under den långa transporten.

Nu har samma vidriga djurplågeri visats där Rumänien varit med i den långa kedjan av flera länder och aktörer. Köttet har marknadsförts via ett företag i Frankrike för distribution bl.a till Sverige med Findus och lång rad andra. Omfattningen är av allt att döma mycket stor och kräver ordentliga utredningar av polis och åklagare i samverkan mellan flera EU-länder.

Lennart Holmlund saknar kunskaper om livsmedelsmarknaden, vilket han också visar i sitt blogginlägg. Han snackar om ”procentare” som vore det penninglån det handlar om. Han snackar om att införa ”ett system som tar bort alla mellanhänder från slakteri till produktionsfabriker”. Har Holmlund förläst sig på Marx och Lenin? Som exempel kan nämnas att idag tillverkas charkvaror under märket Scan i Polen av det finska företaget HK-Scan. Mystiken är total och har så varit under lång och så länge som det funnits korv. Samtidigt snackar Holmlund om att ”det är inget fel på hästkött”. Han vet uppenbarligen inte att köttet kan innehålla otillåtna medicinrester. Han vet inte heller att hästkött för många konsumenter är otänkbart att äta av etiska skäl.

Borde inte kommunpolitiker ägna sig åt grundläggande kommunpolitiska frågor och låta polis och åklagare med hjälp av Interpol jaga bovarna? Ska inte politikerna se till att andra matalternativ finns inom skolan och vården? Barnen möts av lögn och svek från vuxenvärlden. Barnen tvingas äta kött och fisk som producerats med djurplågeri och livsmedelsfusk. En dålig start i livet för barn.

Nästa gång ska vi titta närmare på något av blogginläggen från Patrik Nilsson, Robertsfors kommun, som tillhör Umeåregionen.

Odemokratisk kosmetika

altDet är inte bara i Robertsfors och Umeå som den kommunala demokratin kan ifrågasättas.

En avhandling från 2010 med titeln ”Den kosmetiska demokratin” av Marja Åkerström berättar om Ystad och Sjöbo. I en intervju i Sveriges Radio svarar författaren på frågor om sin bok. Ladda ner pdf

I inslaget kan du förmodligen känna igen en hel del om hur kommunpolitikerna i Umeå och Robertsfors jobbar. Ett exempel är kommunernas egna hemsidor och politikerbloggar i Västerbottens-Kuriren. Bloggarna ger sken av öppenhet och demokratiska ambitioner. Men hur är det egentligen? Jo här kan bloggägarna, t ex kommunalrådet i Umeå eller i Robertsfors fritt styra över sina inlägg. Självklart. Men vad som inte syns det är deras aktiva avstående att ta upp känsliga frågor. Ett exempel är kommunalrådet Patrik Nilsson, Robertsfors, som aktivt avstod från att svara på medborgarnas rop på information om den s.k. skitjorden. Ett okänt antal lastbilar transporterade jordmassor till Robertsfors som luktade skit och som väckte berättigad oro. Några ortsbor begärde att kommunen skulle ta reda på fakta och föra ut information till kommunmedborgarna. Icke sa Nicke. Patrik Nilson vägrade utnyttja sin blogg i VK eller kommunens hemsida för detta obehagliga och farliga tema. Detta hände under senhösten och fortfarande har inte kommunens ansvariga lämnat svar till oroliga Robertsforsbor. Ryktet säger att det handlar om komposterat slam. Både kommunen och länsstyrelsen har vägrat att ta reda på fakta. Kontakter som tagits av SäkraMiljön säger att det kan handla om reningsanläggningar som levererar skiten från Umebor och Stockholmare till övertäckning av avfallsanläggningen RagnSells Fagerliden. Till yttermera visso kan farliga avfallsrester som tungmetaller och medicinrester ingå.

Fallet med den s.k. skitjorden till RagnSells Fagerliden AB är ett talande exempel på hur kommunalrådet i Robertsfors aktivt avstod från att informera. Han mörkade!

  • Trots att han hade tillgång till egen blogg på VK.se och egen hemsida Robertsfors.se
  • Trots att kommunen jobbar med temat Meborgardemokrati
  • Trots att kommunen har anställt en person som informationsansvarig

Talet om medborgardemokrati är inget annat än kosmetika!

Skitjord

alt

I Västerbottens-Kurirens webupplaga den 5 oktober dök ovanstående fråga upp på deras insändarsida. Länk.

var kommer skitjorden ifrån? hela veckan har lastbilar med illaluktande jord forslats till fagerliden med otäckta bilar och vatten rinner ur jorden under transporten. Hur kunde politikerna i kommunen tillåta att R-fors blev en sopstation där umeås skit skall lämpas av här, var är miljötänkandet då det gäller transporterna efter vägen och genom samhället. Är det arseniksaneringens avfall i Umeå, Hörnefors, en arbetsuppgift för miljökontoret att ta reda på. Lämna skiten i Umeå kommun

Vi har tagit kontakt med både VK och Länsstyrelsen för kommentar. Vi återkommer med mer information om det. Klicka på (Mer).

[@more@]

Så här står brevväxlingen hittills:

10 okt 2012 kl. 13:36 skrev ”Urban Zingmark”:

Hej

Här kommer ett larm i en insändare från en orolig förälder i Robertsfors. Jag har diskuterat detta med Göran Bergström, WSP Samhällsbyggnad utan att komma till någon slutsats om varifrån skitjorden kommer. Vi kan heller inte bedöma omfattningen och lagligheten för transporterna. Jag har ännu inte sett något svar från länsstyrelse eller kommun på TYCK TILL OM ROBERTSFORS. Var god respektera att ett svar bör komma på samma blogg! I alla händelser önskar jag ett svar från dig om de problem som insändaren pekar på.

11 okt 2012 kl. 17:17 skrev Langendoen Magnus:

Hej!

Vad vi känner till förekommer inga omfattande transporter av förorenade massor till fagerliden just nu. Det rör sig troligen om komposterat slam som ska användas till sluttäckning. Hälsningar Magnus Langendoen (fd. Kristensson) Enhetschef Miljöenheten Länsstyrelsen i Västerbottens län

Från: Urban Zingmark. Datum: 17 oktober 2012 10:18:40 Till: Langendoen Magnus

Hej igen
Vilket innehåll har ”komposterat slam”? Finns analyser gjorda? Jag behöver också veta om detta är tillåtet att föra in på Fagerliden. Ert svar behövs OMGÅENDE, senast den 22 oktober.

Hej
Benämningarna har varierat under åren. När jag råkade upptäcka att otillåtna transporter pågick från Dåva till Fagerliden, då användes lst, RagnSells och de ovetande åkarna benämningen ”kompostjord”. Detta verbala kuppförsök gjorde inte intryck på mig. ”Kompostjord” lät inte trovärdigt varför jag som bekant anmälde transporterna till länsstyrelsen. Nu har folkmun genom insändaren i VK gett oss ”skitjord”.

Vilket innehåll har den nya varianten ”komposterat slam”? Och är inte detta förorenade massor?
Urban Zingmark

Behöver det ta 14 dagar innan VK lyfter frågan? RagnSells svarar på frågan från signaturen ”mina barns framtid” i dagens VK. Frågan kom den 5 oktober på bloggen ”Tyck till om Robertsfors” och först den 18 oktober uppmärksammar VK:s lokalreporter den livliga debatten som pågått under två veckor tid.

När VK väl tar upp frågan vänder man sig till RagnSells som förklarar att det det rör sig om ”ren jord”. Uppgiften kontrolleras inte hos Länsstyrelsen som är tillsynsmyndighet och har därmed ansvaret att verksamheten följer den miljödom med slutliga villkor som beslutats av Mark- och miljödomstolen vid Umeå Tingsrätt. Nu väntar vi på ytterligare svar från Länsstyrelsen. Sedan får vi se om och när VK vill ge korrekt information baserad på miljökemi och jordanalys som är ett måste i dessa sammanhang.

Kulturväven eller Kulturmasken?

Cestoda

Kulturmasken!

Nu satsas det desperarat i Umeå inför Kulturhuvudstadsåret 2014. Läs i VK. Det senaste är presentationen av en jättesatsning för att få internationella artister att framträda på Kulturväven-byggnaden på Hamnplan, centralt i Umeå. Arkitektens bildframställning liknar mest en gulvit jättemask som äter sig in i staden. Satsningen kan också ses som en kuliss, en mask för kommunen och byggföretaget som äger och kontrollerar halva Umeå, åtminstone halva företaget som äger Kulturväven tillsammans med Umeå kommun.

Vi tycker att det hela liknar en gulvit bandmask, binnikemask. KULTURMASKEN!

P.S: Masken på bilden ovan kommer härifrån och föreställer huvudet på en bandmask som binnikemasken är, en klass parasiter som heter Cestoda.

Giftfri miljö omöjlig när anläggning för farligt avfall inte fungerar

Regeringen kan inte nå giftfri miljö när företagen för sanering och avfall inte fungerar

Regeringen beslutade den 26 april 2012 om reviderade preciseringar till miljökvalitetsmålet. Läs "Minska riskerna med farliga ämnen! – Strategi för Sveriges arbete för en giftfri miljö", SOU 2012:38, som publicerades den 14 juni. Giftfri miljö preciseras så att med målet avses att:

  • den sammanlagda exponeringen för kemiska ämnen via alla exponeringsvägar inte är skadlig för människor eller den biologiska mångfalden
  • användningen av särskilt farliga ämnen har så långt som möjligt upphört
  • spridningen av oavsiktligt bildade ämnen med farliga egenskaper är mycket liten, och uppgifter om bildning, källor, utsläpp samt spridning av de mest betydande av dessa ämnen och deras nedbrytningsprodukter är tillgängliga
  • förorenade områden är åtgärdade i så stor utsträckning att de inte utgör något hot mot människors hälsa eller miljön
  • kunskap om kemiska ämnens miljö- och hälsoegenskaper är tillgänglig och tillräcklig för riskbedömning, och
  • information om miljö- och hälsofarliga ämnen i material, kemiska produkter och varor är tillgänglig. 

Trots de stora ansträngningar som har gjorts blir det mycket svårt att inom en generation från det att målet antogs, skapa förutsättningar för att nå målet i sin helhet (prop. 2009/10:155, bet. 2009/10:MJU25, rskr. 2009/10:142). Kunskapen om hur farliga ämnen påverkar människors hälsa och miljön är ofullständig. 

Effekten av samverkan mellan olika ämnen, s.k. kombinationseffekter, är fortfarande till stor del okänd. Farliga ämnen rör sig genom långväga transporter via vatten och luft och via produkter och varor. Långlivade och bioackumulerande ämnen från gamla utsläpp såsom dioxiner, kvicksilver och bromerade flamskyddsmedel, kommer att finnas kvar i förhöjda halter i mark och vattendrag under lång tid framöver. Det faktum att målet är mycket utmanande ger särskilda skäl att kraftsamla kring de viktigaste insatserna för att säkerställa att målet kan nås.

Säkramiljöns reaktion

Utredningen har i sin sammanfattning följande inledning:

Förutsättningarna för att nå miljökvalitetsmålet Giftfri miljö kommer inte att vara på plats till 2020 trots att åtgärder har vidtagits. Med nuvarande arbete kommer det dröja mycket länge innan målet kan nås. 

Det finns all anledning att studera denna rapport från Miljödepartementet, SOU 2012:38 som publicerades den 14 juni i år. Med de erfarenheter som Säkramiljön.nu har sedan 6 års aktivt engagemang leder läsningen till omedelbar reaktion.

En del av regeringens mål för Giftfri miljö är:

förorenade områden är åtgärdade i så stor utsträckning att de inte utgör något hot mot människors hälsa eller miljön

Utredningen behandlar inte det praktiska genomförandet av privata och kommunala företag. Ett viktigt område är sanering av giftiga jordar med rening, lagring, deponering mm. Säkramiljöns efarenheter från Västerbotten, Robertsfors kommun visar på regionala och nationella problem. Här har sanering och planer mött allvarliga hinder på grund av icke fungerande företag och anläggningar. På en av anläggningarna har skett två stora haverier 2006 och 2010.

En av anläggningarna har haft en platschef som åtalats för mutbrott – bara ett exempel hämtat från en enda plats i Sverige. I Mellansverige har korruption och svarta affärer avslöjats av media.

För att uppfylla framtida mål om giftfri miljö måste alla led mellan regeringen och det praktiska genomförandet granskas. Med dåligt fungerande företag i saneringsbranschen och med inslag av korruption och annan brottslighet är utsikterna mycket sämre än vad utredarna visar. Med varnande exempel från andra länder som Italien kan det gå så illa att miljökvalitetsmålet Giftfri Miljö aldrig kommer att uppfyllas. 

Korruptionen kartlagd

En kartläggning av korruptionen i Sveriges kommunala sektor har överlämnats till regeringen.

Läs på Statskontoret och i SvD.

En av flera slutsatser som dras är att skyddet för uppgiftslämnare, så kallade whistle-blowers behöver stärkas. Mutor i kommuner upptäcks oftast inte. Ett grovt mutbrott som även berör kommuner i Västerbotten, där RagnSellschefer har åtalats har dock upptäckts, och där väntas nu domslut från domstolen Umeå Tingsrätt.

I utredningsarbete som bedrivs av åklagare, men även privatpersoner, upptäcks inte sällan andra misstänkta gärningar, t ex tagande av muta i form av omotiverade utlandsresor som kommunala förtroendemän tagit emot. Behöver man till exempel åka till Afrika för att medverka i den kommunala beslutsprocessen gällande hållbar utveckling och avfall? Måste man åka till Kina för att se på vindkraftverk, när det finns på betydligt närmare håll?

En principiellt viktig fråga är vad åklagaren och anställda i kommunen med kunskap ska göra med s.k. överskottsinformation. Riskerar vi att få ett angivarsamhälle, eller är anmälningar om misstänkta mutbrott något som är bra för rättvisa och demokrati?

Kommentera gärna på denna blogg!

Föreningen Byggnadskultur i Umeå drar tillbaka sin överklagan

Länk till artikel i VK.

Föreningen är värd beundran för sin kamp. Ändå hade det varit bättre att överklagan hade prövats i Mark- och Miljödomstolen. Skälen är följande:

Överenskommelsen medför att Kulturväven byggs. Biblioteket får inte finnas kvar där folket vill ha det. Men detta är ändå bara några få pusselbitar i en lång lång serie med avidentifiering och genomkommersialisering av Umeå. Eftergiften som byggbolaget fått göra, att spara stallet vid Stora hotellet är så liten och står inte i proportion till byggraseriets förödande verkningar i stora delar av inre Umeå. Föreningen Byggnadskultur hamnade i en utpressningssituation.

Vilket värde har jippon och pseudokultur som Kulturhuvudstadsåret? Inget alls. Om föreningen hade orkat stå emot utpressning så hade Kulturhuvudstadsåret 2014 kunnat få ett annat och inofficiellt tema "Riv Upp Väven". Det är det som behövs när BalticUmeåkommunkartellen intill förväxling kommit att likna fascism.

 

Slopa landshövdingsämbetet!

Västerbottensnytt idag:

Länsstyrelsen och landshövdingämbetet har misslyckats i det för miljön så viktiga saneringsprogrammet. Innehållet i denna sajt bär vittnesbörd. Ansvaret delas av ett intressentblock med länsstyrelse, verksamhetsutövare, region, kommun och rättsapparaten.

Länsstyrelsen har inte haft förmågan att inta en ledande roll för staten att genomföra program. I stället har stora misslyckanden blivit följden som redovisas på denna sajt.

Vi kan inte idag bedöma om en övergång till regionalt styre med Region Västerbotten medför förbättringar. Men vi kommer att följa och i någon mån försöka påverka utvecklingen.

Vi kräver att miljöbalkens bestämmelser följs. Anmälan till EU-domstolen blir vår sista möjlighet.

Se även vårt tidigare inlägg: Varken länsstyrelsen eller landshövdingen besvarar brev

…genom Umeå till Robertsfors den 12 oktober

När jag anländer med flygbussen till Vasaplan, Umeå går jag som vanligt mot biblioteket. För att läsa och för att känna in den trygga umepulsen, dagtid. Biblioteket har fått en frist för flytt tack vare ett överklagande i Mark- och miljööverdomstolen. Detta tack vare ett initiativ av Föreningen Byggnadskultur i Umeå. Överklagandet gäller Kulturväven, som är namnet på ett planerat kulturhus vid älven, nedanför Stora Hotellet. Överklagandet tar sikte på att rivningstillstånd har beviljats för K-märkta byggnader. En av många konsekvenser blir att flytten av biblioteket till Kulturväven också skjuts upp i avvaktan på rättsprocessens utgång. Så det kändes denna gång extra fint att stega in på biblioteket, till tidningsrummet och till Bibliotekscaféet och kolla på förbipasserande.


I grannfastigheten, Tornbergska huset härjar byggbolaget Baltic-gruppen med rivningsarbete efter en långdragen strid, där kommunen och Baltic-gruppen axel-vid-axel sablat ned umeborna och kulturvetarna. Butiker och Umeås bästa vegetariska restaurang har deporterats till nya lokaler. Tornbergs modehus till Rådhusesplanaden och Rost restaurang ett stycke bort på Skolgatan.

 

I bibliotekts tidningsrum läser jag som vanligt dagens VK. Jag möts av Ola Nordebos artikel om samhällskritiska umebor. Längre bak i tidningen läser jag den insändare som Nordebo smular. Kritiken mot VK avfärdas av Nordebo genom det retoriska greppet – PARS PRO TOTO. ”En del får representera en helhet”. Här blir det rena rama verklighetsförfalskningen. Låt mig förklara!

Nordebo säger i sin ledarartikel att kritiken mot VK och honom tar sig två uttryck. Några säger att han sitter i knät på kommunen och kommunalrådet Holmlund. De andra sägs hävda motsatsen, att VK bedriver en konspirationskampanj mot Holmlund. Med denna verklighetsbeskrivning vill Nordebo avleda läsarna från annan kritik, menar jag som skriver denna betraktelse. Har Nordebo glömt kritiken från kulturvetare som går ut på att VK och chefredaktören sitter i knät på det stora byggbolaget Baltic-gruppen? Det stora byggbolaget i Umeå som har ägarintressen i VK-koncernen?

När jag sitter i tidningsrummet på bibblan tänker jag också på den tv-film som visades i SVT, Västerbottensnytt kvällen innan. Där intervjuades den städse närvarande och glitterpigga Staffan Ling, sedan några år fungerande kommunikationsdirektör i Baltic-gruppen. Filmen sades vara inspelad av Staffan Ling för 40 år sedan. Nu fick han tillfälle att skrodera om sina meriter som studenternas och sin blivande frus prins Valiant mot ockrarna i fastighetsbolaget som äger studentbostäder. Tänk så lägligt för Baltic-gruppen att lyfta fram en av sina direktörer med ett ärorikt förflutet i studentkvarteren på Gluntens väg, Ålidbacken… Tror Baltic-gruppen att man på detta sätt kan mildra kritiken från dagens studenter?

Efter dessa intryck från myglarnas och kulturvävarnas Umeå kändes det skönt att sätta sig på bussen till Robertsfors. För att möta tystnaden i skogen – underbart!

Men allt annat än underbart är tystnaden hos den kuvade lokala opinionen. I Robertsfors med sina 6.802 invånare sticker man inte ut hakan i onödan. Mer än hälften är direkt beroende av anställningsförhållanden som styrs av kommunen. Så säg inget ont om kommunen, sossar, centerpartister! Inte ens ute i skogen.

Urban Zingmark