SvD:s Erika Hallhagen var den enda i gammalmedia som sågade Bob Dylans nobelföreläsning och kallade den för högstadiearbete. Läs här. I SvT:s morgonsamtal mötte hon idag DN:s kulturchef Björn Wiman. SvT:s reportrar gjorde sitt yttersta för att få till ett sakligt samtal om de upptäckter som nyligen gjorts om Dylan och hans stölder/lån/plagiat/snatterier. Samtalet blev fnissigt och undflyende. Det blev mer av ett maktspel inom kulturjournalistik, där Wiman står för makt och Hallhagen för ung och oförvägen kritik. Det sorgliga var att Hallhagen inte stod upp för den kritiska ton hon tidigare hållit i fallet med Dylans substitut för nobelföreläsning och Sara Danius ängsliga panegyrik. Hallhagen avslutade – fortsatt generat leende mot Wiman – med att säga att hon åtminstone hade velat att Dylans föreläsning skulle vara ”lite roligare”.
Stundom pigga kulturarbetare visar först skarpsyn för att sedan skoja bort det hela. Deras jobb står ständigt på spel och påtryckningar finns som ett ständigt hot mot journalistisk frihet. Dagens samtal i SVT1 kan tolkas som mygel inför öppen ridå.