Nu har förhandlingar pågått sedan den 17 september inom och utom blocken, Tidö och Rödgröna. Till synes för väljarna har det uteslutande rört regeringsmakten. Det hindrar inte att media och partifunktionärer har fyllt ut tomrummet med annat än maktspelet för att fånga publikens intresse. Men vad kan perukstockar väcka för engagemang? Media har försökt tränga in bakom murarna genom ihärdiga frågor som bemötts som vore det vatten på en gås. Man kan fråga sig om partipolitikerna har främjat sina egna intressen genom det beteende som varit genomgående bland de maktmässigt mest utsatta som S, V, C, M och SD. De övriga MP, KD och L har spelat en undanskymd roll som i staffage för den politiska arenan.
Talmannen har interfolierat turerna med ordningsfrågor. Senast har talmannen uttryckt en from förhoppning att svenska folket ska få klarhet före jul om en bildad regering eller ett extra val. Var finns omsorgen för svenska folket, publiken? Är det så att politikerföraktet ökar? Är det så att demokratifrågor förlorar i konkurrens med världshändelser? För att inte tala om AI-hajpen i USA och Kina? Med Public Service och andra media finns resurser att fånga publikintresset för svensk politik där faktiskt regeringsfrågan står på spel varje dag som går.