Talesättet har gradvis fått ny innebörd. Det som förut betydde ett resultat med hög grad av säkerhet av en tidigare utförd handling, kan nu omvärderas. Min gode vän arkitekten som närmar sig de nittio har fortsatt att arbeta. Han håller på invanda arbetssätt, där pappersbrevet och det gamla goda korrespondenskortet ingår i arsenalen. Han sände brev med bygglovshandlingar igår torsdag som han lade i en blå brevlåda på Nybrogatan i Stockholm före sista tömning. Jag, adressaten, har boxadress i Täby. Försändelsen har inte kommit idag fredag.
En av konsekvenserna är att mottagaren inte kan ägna helgen åt att studera bygglovshandlingarna för vidare befordran till stadsbyggnadskontoret i kommunen. Vis av skadan kommer befordran med cykel från Lahäll till Täby C att ske. Arkitekten och jag har på telefon kommit överens om att ”komma som ett brev på posten” numera måste ses som liktydigt med beslutsteorins begrepp uncertainty.
De senaste åren har tillförlitligheten i postgången kunnat ifrågasättas. Incidenterna har kommit smygande. Först med räkningar som inte kommit fram. Betalningspåminnelser har förekommit utan att originalet kommit fram. Irritation, extrakostnader och merarbete har blivit följden utan att någon har kunnat ställas till svars. Originalet har sedan efter begäran kommit som e-post och/eller pappersbrev. Många kan förmodligen känna igen sig. Postnord har dragits i smutsen, och det med rätta, för alla försämringar och fallissemang. Senast kom chefen för Postnord med en pudel i media gällande paket. Men vad med brevförsändelserna? Pappersbrev är för somliga – kanske även för Postnord – stumma lämningar från en gången tid men för användarna vibrerande gemenskap mellan levande människor.