När jag ser avslöjandet i repris kommer jag på nytt att tänka på hur FjaskoIngvar (självvalt öknamn) förvred omdömet hos kunder, hos vänner i karriären, hos fattiga arkitekter. Kunder kunde lovorda sina köp utan hänsyn till idéstöld. De kunde ändå känna tillfredsställelse över sin förment goda smak. En studiekamrat, civilekonom från Lund fick en hög position med placering i Danmark med uppgifter i det imperium som UG visade. Från studietiden minns jag honom som mycket ambitiös i specialkursen ”Administration” för 3 betyg. Vi var även arbetskollegor i ett statligt verk som följde efterlevnad av konkurrenslagstiftning. Min kompis gick bort kort efter avslöjandet om IKEA:s sanna natur. Duktiga arkitekter har försvarat IKEA tack vare pris och utan respekt för upphovsrätt. Jag själv har köpt möbler, soffa som hållit i 60 år tack vare omklädnad, bokhylla i björkfaner, producerad i rysk fabrik och placerad i min hantverksmässigt byggda timmerbod. Mina exempel skorrar illa och framkallar ruelse. På äldre dagar, särskilt då, vill vi kunna känna stolthet. I många fall kan vi inte känna stolthet.