Extrem, extremhöger och extremvänster ingår i vardagsspråket och inte minst i den politiska debatten. Orden tycks vara lätta att ta till för alla grader som beskrivning av motståndare och motstånd. Orden får anses som eroderade till en nivå som är till intet förpliktande. Sammansättningar med ytter- har tagit plats, som i ytterhöger och yttervänster. Med tanke på betydelseglidning och nedslitning kan orden kallas ”fula ord” för att signalera motsättningar i användning och betydelse med ett stänk av humor.
Det finns fler exempel. Invandrarmotstånd brukar användas som tillmäle när det egentligen handlar om invandringsmotstånd. Om debatten orsakat ökad puls är det lätt att förväxla dessa ord som har olika innebörd, något som kan tappas bort i stridens hetta. Orden blir fula ord och blir tabubelagda.
EU-motstånd och EU-motståndare används slarvigt som synonyma. Personer som jobbar med analys av EU kan komma fram till enskilda frågor att kritisera. Det behöver inte betyda ett generellt EU-motstånd ej heller att vederbörande ska ses som EU-motståndare.
Summa summarum så finns det många ord som används på ett sådant sätt att de blir överladdade fula ord. Eftertanke är tillrådligt. Ord som används som slagträ, t.ex ytterhöger eller EU-motstånd eller vänsterextremist kan bli ord som tappar respekt för diskursen.