En gång per år, på försommaren försöker jag välja de tre böckerna. På mitt bibliotek i Näsbypark var det ganska utplockat. Men det är bara att fortsätta söka tills att de tre valda böckerna plötsligt känns oumbärliga. I år var det dock lite genant då det vid hemkomsten visade sig ha insmugit en dubblett, boken om Candide. Blir bra som bokpresent nästa jul. Det märkliga är att denna process blottlägger intressen som slumrar och som förtjänar ett uppvaknande. Den andra boken är av Eva Dahlgren ”Vad hände med barnen? Hur de minsta blev en handelsvara.” (2017). Det är upprörande läsning om barn utan föräldrar på 1920- och 30-talet som kan levandegöras tack vare Stockholms stadsarkiv med fotoalbum från Lilla Hemmet, Kungsholmen. Den tredje boken är författad av Karin Zingmark ”Maxa snacket” (2017). Jag har i många år undrat hur hon arbetat med kommunikation i stora företag. Nu är det plötsligt intressant att begrunda stora förändringar på 10 år. Kommunikation har sedan ett decennium i hög grad integrerats med företagets alla funktioner, utan att måsta ha en kommunikationsansvarig. På ett annat bibliotek, t.ex Åkersberga som gallrar utan pardon, skulle jag lätt kunna hitta dubbla antalet som känns oumbärliga. Men med åren har bokhögarna vuxit och jag bävar inför att måsta hitta arvtagare. Det kan bli bokkassar som lämnas till något antikvariat.