Krav på medborgarna kommer i stor utsträckning att värka fram under uppoffringar. I detta ögonblick har jag en TV som saknar ljud. Är det ett cyberangrepp eller vad är det? Om media får allvarliga störningar, hur klarar vi det? Nu är ljudet tillbaka, efter 5 minuter. Blotta misstanken om sabotage kan skapa stor oro, ja hysteri om det vill sig illa. Att hoten kommer från öst är så grundmurat att något annat är knappast tänkbart. I ett högteknologiskt samhälle måste vi vänja oss vid tanken att hot inte är något som måste komma med bestämd riktning som vi en gång såg det på blädderblock och diabilder under föredrag om det svenska försvaret. Angrepp kan komma från alla upptänkliga håll och på alla upptänkliga sätt. Även frågan om agens kan vara svår att förutse. Det vet vi t.ex från sabotage mot gasledningar i Östersjön. Och vad har vi att vänta genom stora förändringar i Arktis och nya möjliga leder för sjöfarten?
Politiker och militärer ställs inför nya utmaningar där vi inte ens vet vari utmaningarna består. Kan Sverige behålla åtta riksdagspartier? Är demokratin i fara? Inför stora förändringar i omvärlden och i Sverige hotas mångfalden av tryck utifrån. Det kan bli en nödvändighet att offra en del av mångfalden för att samla oss mot yttre hot. Det brukar vara argument som odemokratiska krafter brukar vädra. Kan vi begränsa likriktning och kraftsamling? Är samlingsregering önskvärd och nödvändig? Vem och vilket parti vågar driva en sådan utveckling? Kommer Sverigedemokraterna att göra utspel i den riktningen? Tecken tyder på det. Något annat parti för ett sådant initiativ är för närvarande inte synligt. Detta kan komma att framkalla jämförelser med nationalsocialismens historia.
Funderingar av ovannämnda slag är återkommande inslag i media där geopolitiska frågor diskuteras. Sveriges försvarsförmåga väntas stiga med ökade anslag samtidigt som starka reservationer uttrycks.