Vad kan vi tänka om trovärdighet inför kommande valstrider och debatter? Här några trevande reflektioner med hjälp av en ordbok för synonymer till trovärdighet, istället för mer utvecklade definitioner.
Uppslaget till temat kommer från den batalj som pågått om kvittningsproceduren i riksdagen. Är SD:s försvar av sitt agerande om kvittning trovärdigt? Motståndet hävdar att SD låtit två utkvittade riksdagsledamöter delta i omröstningen
AI, Chat GDP svarar på frågan: Vad har utspelat sig de senaste dagarna i fråga om kvittning?
De senaste dagarna har det blivit ett ovanligt stort bråk i Sveriges riksdag om det så kallade kvittningssystemet – alltså den informella överenskommelsen där partier ”kvittar ut” ledamöter mot varandra så att sjukdom eller frånvaro inte förändrar styrkeförhållandena vid voteringar.
Det som utlöst konflikten är att Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna anklagas för att ha brutit mot praxis i samband med en omröstning om skärpta medborgarskapskrav. Två tidigare SD-ledamöter som nu är politiska vildar röstade med oppositionen. Då kallade SD in två egna ledamöter som egentligen var utkvittade, vilket gjorde att regeringens sida ändå vann omröstningen. Oppositionen beskriver det som ”fulspel” och menar att SD manipulerade systemet. (SVT Nyheter)
Konsekvensen har blivit att flera partier nu säger att kvittningssystemet i praktiken har kollapsat. Moderaternas gruppledare Mattias Karlsson har sagt att ”vi litar inte på varandra” och att något fungerande system inte längre finns. (SVT Nyheter)
Det har lett till flera krismöten med talmannen Andreas Norlén och riksdagens gruppledare, men hittills utan lösning. Oppositionen vill bland annat diskutera om SD ska kunna ingå i ett nytt kvittningssystem över huvud taget. (SVT Nyheter)
Följderna märks redan praktiskt:
Alla ledamöter måste nu i princip vara på plats vid voteringar.
Sjuka ledamöter har kallats in ändå.
Resor och andra uppdrag har ställts in.
Regeringen riskerar att förlora framtida omröstningar om någon är frånvarande. (Omni)
En dramatisk detalj som fått stor uppmärksamhet är att en socialdemokratisk ledamot som nyligen opererat bort en lunga uppgav att hon ändå behövde resa till riksdagen eftersom kvittningen inte längre fungerar. (Omni)
Samtidigt förs en större diskussion om hur sårbart systemet blivit när det finns många politiska vildar i riksdagen. SD försvarar sitt agerande med att de tycker att väljarnas majoritet ska få genomslag även när tidigare partikamrater röstar annorlunda. Oppositionen menar däremot att hela riksdagens arbetsformer bygger på att partierna håller sina överenskommelser. (Aftonbladet)
Analys:
Först kan noteras att Chat GDP har satt fel partibeteckning på SD:s Mattias Karlsson. Sådant kan inträffa och kräver vaksamhet hos användaren av AI. Sammanfattningen är ändå till synes välgjord. Aftonbladet har igår rapporterat om en strid i striden. Anders Lindberg, politisk chefredaktör AF har rapporterat en incident:
Kritisk till SD? Kasta en extra blick över axeln Kristersson och Busch vet detta, men gör inget Riksdagsledamoten från SD ställde sig mycket nära Niels Paarup-Petersen (C) och sa att han skulle vara ”jävligt tyst” och ”akta sig jävligt noga”. Det var Expressenförst med att berätta.
Enligt vittnen var situationen hotfull. I själva riksdagen.
– Jag har aldrig upplevt något liknande, från något parti, någonsin. SD visar gång på gång att de är något annat, säger Niels Paarup-Petersen.
”På vår sida politiken är vi överens” brukar Ulf Kristersson säga. ”På vår sida är en enda röra” vore en mer korrekt beskrivning.
Vi borde inte vara förvånade.
Ända sedan SS-rottenführer Gustaf Ekström var med och grundade Sverigedemokraterna för 38 år sedan har det varit så här. Först på gatorna, sedan på nätet och nu i riksdagen. Efter höstens val kanske i regeringen.
Skillnaden i dag är tystnaden från moderater, kristdemokrater och liberaler. Och stora delar av högerns organisationer, tankesmedjor och tidningar.
När jag och andra sa att det var precis så här det skulle sluta när Ulf Kristersson svek sitt handslag med förintelseöverlevaren Hedi Fried blev vi anklagade för ”brunmålning”.
Vi blev systematiskt förtalade, hatade och även många gånger hotade av personer i skuggorna, men inte bara där. Niels Paarup-Petersen är inte den första som får höra att han ska ”akta sig jävligt noga”. Eller värre saker.
Den som höjer sin röst mot SD får lära sig den hårda vägen att kasta en blick över axeln, och vad ”cancel culture” innebär. När SD hatar dig blir du nämligen ”kontroversiell” även i andras ögon. Du blir inte längre inbjuden till saker, telefonen slutar ringa.
De flesta känner vart vindarna blåser.
De flesta vänder bort blicken.
Så ser verklig makt ut.
Samtidigt tyder allt mer på att Tidös politiska idé håller på att vittra sönder. Kärnan har hela tiden varit den ganska kreativa föreställningen om att SD egentligen är ett parti som andra. Att Jimmie Åkesson går att tämja.
När Niels Paarup-Petersen säger att ”SD visar gång på gång att de är något annat” slår han huvudet på spiken.
Det är exempelvis svårt att ens hålla reda på alla SD-vildar sedan partiet kom in i riksdagen för sexton år sedan. Just nu är de två.
Om Socialdemokraterna på måndag skulle lägga fram ett misstroendevotum mot statsminister Ulf Kristersson (M) kan därför ingen med 100 procent säkerhet säga hur det slutar.
Ta sedan Liberalernas riksdagsledamöter. SD har splittrat partiet i två delar.
I den votering där Jimmie Åkessons parti fuskade med kvittningen, om medborgarskap, var nästan hälften av Liberalernas riksdagsledamöter frånvarande. Många har tidigare varit öppet kritiska till sin egen partiledning.
I politiska sakfrågor är det ännu värre. Efter SD:s fusk finns det inte längre någon överenskommelse om kvittning. I veckan som gick fick därför en S-ledamot som nyligen opererat bort en lunga rösta, och en moderat var frånvarande eftersom den låg på sjukhus.
För oppositionen är detta inget större problem, den hade ändå förlorat alla voteringar. Kvittningssystemet är i första hand till för att regeringen ska få igenom sin politik.
Nu räcker det med att några av Tidöpartiernas ledamöter blir sjuka eller fastnar i hissen för att oppositionen ska vinna.
”På vår sida politiken är vi överens”.
Det ligger något i det Ulf Kristersson säger. På pappret är M, SD, KD och L mer överens än oppositionen. Men han har inte längre majoritet i Sveriges riksdag. Om svenska folket tycks ha vänt hans projekt ryggen.
Enligt Valforskningsprogrammet vid Göteborgs universitet, som väger samman olika opinionsmätningar, är skillnaden mellan blocken idag 7,9 procent. Eftersom L åker ur riksdagen skulle Tidöpartierna få 155 mandat mot de rödgrönas 194.
S, V och MP skulle få 171 mandat, fler än hela Tidö och bara fyra från egen majoritet.
”På vår sida politiken är vi överens” är inte riktigt sant, vilket blev övertydligt i partiledardebatten i Agenda i söndags. Flera av debatterna skedde inom respektive block.
Vilken politik om pappamånader och jämställdhet får vi om Tidöpartierna vinner? KD:s och SD:s ålderdomliga syn på kvinnors roll, eller L:s moderna? Är ökade klyftor ett problem, eller rentav bra? Betala sig före i vårdköer, hiss eller diss?
Tidöpartierna är naturligtvis mer överens än oppositionen, trots röran. Konstigt vore väl annars med tanke på att de regerar Sverige.
Så varför vänder så många Ulf Kristersson ryggen?
Tanken på SD i regeringen skrämmer naturligtvis, särskilt i storstäderna. Ett parti som säger åt kritiker att ”akta sig jävligt noga” stöter bort många.
I förra valet vann Tidöpartierna kulturkriget, om migration, brottslighet, bensinpriser och kärnkraft.
Sedan dess har matpriserna ökat med 30 procent, 100.000 fler är arbetslösa, den ekonomiska tillväxten har varit ynklig och konkurserna slagit rekord. Ministrarna har sänkt A-kassan och gjort medicinerna dyrare samtidigt som de sänkt sin egen skatt med ungefär 6.000 i månaden.
De flesta i Sverige har fått det sämre sedan Ulf Kristersson tog steget in i statsministerbostaden i Sagerska palatset 2022.
Moderaterna verkar dessutom ha haft notoriskt svårt att hålla isär sitt parti och staten. Ulf Kristersson har satsat på heminredning på Sagerska palatset med trasmattor för 60.000 kronor och en brödspade för nästan 3.000. Talman Andreas Norlén (M) har flugit världen runt med sin fru, även när det inte varit motiverat. Anna Kinberg Batra (M) rekryterade en god vän till ett toppjobb via en lapp på en anslagstavla.
Klart folk blir irriterade, det är ju skattebetalarnas pengar.
Men någonstans tror jag ändå kärnan är vad Niels Paarup-Petersen säger. SD är ”något annat”. Verkligheten har hunnit ikapp Tidö – ytterhögern gick inte att tämja.
Den här gången heller.
Analys:
Här har två stora tidningar, Aftonbladet och Expressen funnit varandra i att ifrågasätta SD:s arbetsmetoder och trovärdighet. När de ändå slår mot SD passar tidningarna på att slå mot sittande statsminister och sittande talman. I detta sammanhang slår Aftonbladet mot Tidöpartierna som brunsmetas. Är detta trovärdigt för läsarna? Är frågan om trovärdighet vad som kommer att prägla hela valdebatten?
Har vänsterblocket bestämt sin strategi att slå på trovärdighet? Högerblocket tvingas också att ägna kraft åt trovärdighet. Partikanslier, talskrivare och forskare kommer att få mycket jobb att gräva fram historiska förhållanden som ifrågasätter trovärdighet. Det kommer alla partier att lida av.
