Ingen ny problemformulering, men något som förtjänar att tas upp igen och igen. Trump gör upprepade utspel som väcker förakt hos motståndare och samarbetspartners. Nu även med växande intensitet hos sina närmaste. Står t.ex om Maga-rörelsen i dagens Aftonbladet. Vi som finns i periferin får nöja oss med tolkningsförsök av allt möjligt. Nära till hands är att försöka studera Trumps ansiktsuttryck. Men en konsument av media kan inte veta om bilden är autentisk eller om den är från samma tillfälle som tillhörande text. Det kan också vara förlegat att tala om autentisk bild. Bilder är ofta klumpigt retuscherade eller subtilt fotoshoppade. Redan det kan vara förlegat eftersom bilder kan AI-genereras både med personens utseende och uttryck, även med kringliggande element och miljö. Bilder torde även i fortsättningen spela en avgörande roll för tolkning, både icke-rörliga och rörliga, med färgskala eller gråskala. Trumps miner kan tolkas och förblir i betraktarens öga. Var kommer då föraktet in? Det beror också på betraktaren och hens ställföreträdare. Världsläget spelar in i förakt-statik-dynamik. Råder stopp i Hormuzsundet, då läser jag av och dömer Trump med påverkan därav. Har Trump utfärdat dödsdom över Iran och den persiska kulturen i alla dess delar i samma ögonblick som jag försöker läsa av en bild på Trump, då kan jag inte undgå att utläsa brist på bildning, naivitet och förljugenhet, särskilt med den frisyren. Med stigande förakt. Sorry Donald.