I Robertsfors kommun har Tullgården i Ratan kommit i blickpunkten genom media, inte tack vare sitt kulturvärde utan på grund av långt gånget angrepp av en svampsjukdom. I Skellefteå kommun, närmare bestämt i Bygdsiljum, Burträsk-Lövånger pastorat har kyrkan blivit dödsdömd på grund av svår svampsjukdom. Det här är två exempel med total brist på ansvarstagande genom kontroller. Vem/vilka har ansvaret? Inte ens det tycks ha varit utrett. Var ligger ansvaret för den försumlighet som frånvaron av kontroll medfört? Det kan kommunstyrelsen lastas för i fallet Tullgården. Kyrkobyggnaden i Bygdsiljum är ett fall för någon instans i Svenska Kyrkan. Men dessa exempel är också relevanta för att ställa frågan ur ett vidare mänskligt och medborgerligt perspektiv. Vad är det för slappa korkbollar med feta löner som masar runt i Mellanbygden utan att orka höja blicken över datorskärmen? Dessa händelser aktualiserar på nytt frågan om tjänstemannaansvar. Kyrkoherden och kyrkoförman i pastoratet borde skämmas. I kommunen borde kommunchef och samhällsbyggnadschef få var sin reprimand. Dessutom finns många individer som har en relation till byggnader i Mellanbygden med kulturhistoriskt värde.
Påföljder på grundval av lagstadgat tjänstemannaansvar skulle göra skillnad. Men det att är nog bara en nåd att stilla bedja om. Kommer det att bli någon bättring efter de fall som blivit uppmärksammade?