Kommer 2030-talets kommunalråd att ställa frågan vad det blev av den flotta idékostymen? Kommer framtidens chatt-AI svara: ”Det bidde en tumme, en raststuga vid Rickleån”?
I samband med Norrbotniabanans tillblivelse har stora förväntningar utmålats för framtiden i kommunen. På full bredd – för kommunen, medborgarna och näringslivet. En viss tillvänjning skedde förra gången i samband med ”Hållbara Robertsfors” som var ett fullskaleprojekt i början av det nya seklet, initierat av länsstyrelsen, landsting och kommun. Här gjordes ett försök till genomgång av alla samhällssektorer: Industri, jordbruk, skogsbruk, skola, vård och omsorg. Och så ett kapitel med den anonyma underrubriken ”avfall”. Efter stora anslag och mångåriga byråkratstyrda aktiviteter i Hållbara Robertsfors, visade det sig att det var ”avfall” som var viktigt. Ett bolag hade bildats, BURK, Byautvecklingsrådet, med en av kommunen betrodd person som framskickades som initiativtagare och några andra som skulle vara beredda att verka för ett miljötillstånd för en s.k. C-anläggning för farligt avfall, att drivas av landets och länets största avfallsföretag. Så blev det också. Och det visade sig vara det enda egentliga syftet med Hållbara Robertsfors. Kommunen fick ingen god PR utan blev kallad och utskämd som ”landets skitigaste plats” av media. Under tiden fram till idag har företaget och anläggningen haft skandaler med mutbrott och kollaps i lakvattendamm (läs mer på denna webbplats).
Kulturen, detta vidsträckta fenomen, har levt under knapphetens kalla stjärna i Robertsfors kommun, trots att starka personligheter har gjort stora framgångar inom populärmusiken i Sverige och internationellt. I Robertsfors har man nu i samarbete med arkitekter och ett skogsföretag lyckats ställa ut fantasifulla raststugor längs Rickleån och förberett för byggnader på gamla bruksområdet att tas i anspråk. Av stor potential har resultaten dock blivit små och ganska osynliga, men skulle kunna bli lovande under en handlingskraftig regim. Även uteblivna framgångar kan av politikerna skyllas på försening av Norrbotniabanan – alltings moder bland trångsynta.
Norrbotniabanan har blivit, eller snarare gjorts till förklaringen till allt. Kommunchefen trumfade nyligen alla tidigare framtidsvisioner med att beskriva Robertsfors som blivande centrum i en storstad med restid på mindre än 30 minuter till Skellefteå och Umeå. Dessa städer har att se sin roll som satelliter till Robertsfors om vi ska tolka kommunchefen i ”Robertsfors – Sveriges bästa kommun”. Kommer det att bli så, eller kommer oraklet AI på 2030-talet att svara: ”Det bidde en tumme. En raststuga vid Rickleån.”