Av Miljörealisten
Fullgörandet av uppdraget styrs genom kontroll av mediamyndigheten. Vidare kan granskningsnämnden för radio och TV vid eventuellt övertramp avgöra om ett inslag skall anses osakligt eller inte belyst allsidigt. Därigenom har staten full kontroll över innehållet i de statligt finansierade medierna, radio och TV samt tidningar. Sköter man sig inte finns inte längre några statliga bidrag. Systemet är slugt och vattentätt eftersom det är underförstått att det är den politiska majoritetens verklighetsbeskrivning som är den sanning som skall förmedlas.
En fråga som jag har följt under lång tid, är hur granskningsnämnden avfärdar kritiska uppfattningar beträffande klimatnarrativet. När inte sakargument räcker till används epitetet klimatförnekare!
Från AI:n GROK har jag hämtat följande: Forskning visar att svensk mediebevakning av klimatfrågan ofta följer en ”konsensusram” – den betonar IPCC:s slutsatser och undviker att ge proportionerligt utrymme åt minoritetsåsikter för att inte skapa ”falsk balans”. En studie från Örebro universitet (från 2013, men fortfarande relevant) noterar att mediernas rapportering har bidragit till att minska konflikter kring klimatförändringarnas orsaker genom att fokusera på lösningar snarare än debatt. Detta förstärks av en ökande användning av ”klimatkris”-begreppet i bevakningen, som enligt Stockholms Univeritet har vuxit sedan 2006–2008.
Vårt politiserade samhälle gör att det inte finns någon publik klimatdebatt i Sverige. Däremot har konsekvenserna som följer av klimat- och energipolitiken på kontinenten gett stora demonstrationer. Stora företag som BASF och biltillverkarna kan inte fortsätta driva produktion i länder med instabil energitillgång och oförutsägbara förutsättningar. Klimatåtgärderna, t.ex intermittent elproduktion är inte hållbara. Framför allt när andra världsdelar har ett annat synsätt på klimatfrågan.
De statligt finansierade medierna har mycket större trovärdighetsproblem än att AI-sammanfattningarna kan vara felaktiga. Den avvägning och det urval som görs vid presentationer av frågeställningar visar på att journalistkåren har svårt att hålla en objektiv attityd. Det har jag själv märkt, inte minst genom att de händelser där jag själv har varit delaktig eller iakttagare vanligen presenterats på ett sätt som avviker från en objektiv sanning.
De statligt finansierade medierna kommer att ha svårt att överleva en konfrontation med den verklighet som redovisas i fristående medier. Trovärdighet och överlevnad ligger i att redovisa fakta så långt det är möjligt på ett begripligt sätt för tittare/läsare.