Regeringen har låtit förutskicka en kraftig ökning i cyberförsvaret. Attacker från främmande makt sker varje dag, sägs det. Av vem? Ryssland tas för givet. Är det också något som Trumps hejdukar sysslar med gentemot flera maktsfärer? Hur ska man kunna fatta demokratiska och välgrundade beslut inom något så efemärt? Området – om man kan tala om cyberförsvar som ett område – är något som förändras starkt och i högt tempo. Kontrollen över inriktningen torde vara hopplös. Ger man carte blanche för IT-genierna? Om kontrollen är svår innebär det också risker av olika slag, inte minst över medelsanvändningen. Stora pengar kan dirigeras till mottagare som inte vill Sverige väl. Vad konstituerar Sveriges väl? Vi kan jämföra med andra politikområden som energifrågor, konventionellt försvar, forskning och utbildning. Hur väl har politikerna arbetat med sådana frågor? Ganska uruselt kan man säga. Varför skulle det bli bättre för cyberförsvar? Som dessutom måste byggas upp idémässigt från den låga nivå vi förmodas ha idag.