Ända sedan 2014 har militära och politiska bedömare uttalat risken för ett långt, mycket långt krig i Ukraina. Det kunde man anse om man redan tyckte att Putin var en motbjudande person med våldsideal. Men vad var egentligen den rationella förklaringen till att Putin och Ryssland varit inriktade på ett mycket långt krig. Skulle inte Ukraina-kriget komma till ett slut ganska snart? Det hade väl alla parter ett naturligt intresse av. Åren har gått och vi har sett att kriget har fortsatt. Det finns inget slut i sikte trots uttalanden från parterna om viljan att få ett slut, låt vara på premisser som varit diametralt motsatta. En del i krigföringen har varit sanktioner från EU mot Ryssland, som dock inte haft förväntad effekt. Mäktiga intressen har också kunnat kringgå sanktionerna från EU.
Ryssland har en ekonomi som kännetecknas av hög inflation, hög räntenivå och viss arbetslöshet. Dold arbetslöshet har tilltagit. Inga stora framsteg i paritet med tech-boomen i väst. Kort sagt är detta något som Putin och hans krigsherrar och oligarker fått uppleva tyngden av. Vad återstår då för statsledningen? Nära till hands är att fortsätta och förstärka transformationen till en krigsekonomi med ökad satsning på krigsmakten med aggression mot väst på kort, mellan och lång sikt. Med försöken till fred som bedrivs av USA och ett stort antal stater och med ett förljuget intresse från Putin, blir allt bara avstamp för en ny period för aggression med nya listiga uppslag efter intensifierade möten mellan parterna. Möjligen utnyttjas också detta läge för att upptäcka sprickor i sammanhållningen i väst och i relationer till andra makter som Kina, Indien, Brasilien etc.
Det finns således en lång rad rationella förklaringar till att Ryssland är inne på ett mycket långvarigt krig. Det kan mycket väl vara så att motparterna har gjort denna analys sedan länge, men där ändå fåfänga försök görs att bryta denna häxbrygd. För Sverige och de andra nordiska länderna tillkommer den ökade risken för aggression från Ryssland som redan påbörjats med hybridkrigföring. För aggressorn är naivitet och långsamhet ett drömläge för fortsättning och långsam ökning av fientliga handlingar.