Aktivist och aktivism har blivit fula ord. Så är det i akademin, som Academic Rights Watch till exempel. Grundaren och eldsjälen är filosof, professor i Lund. Hans bevakningar och betraktelser är sakliga och välformulerade. Men aktivism är ett rött skynke för honom. Han är konsekvent i sitt fördömande av aktivism. Lika stadig som i andras fördömanden av kommunism. En så framstående filosof skulle öva sig i att tränga djupt i fördelar och nackdelar med aktivism, gärna tillämpat på aktivism. Kanske aktivism inom akademin. Den tankekraft som finns inom akademin kunde användas för samhällskritik där upplevda gränser för aktivism överskrids för en dag. Vilken rysare!
Aktivister kan ha uttrycksmedel som finns i samhället utan att vara stringenta akademiker med filosofisk bildning. Det är motbjudande att utestänga en stor del av samhällets aktiva tänkare som vill gå till handling och att uppmana andra till samma sak. Förutsättningar måste vara förbud mot våld och kränkning av mänskliga rättigheter. Det är något som är svårt att hålla. Det har historien visat. Men också aktivistfria aktiviteter (sic!) kan gå emot humanismens ideal.