Alldeles för lite har diskussionen om Norrbotniabanan handlat om konsekvenser och nytta. När nu beslutet är fattat om start av bygget av järnvägen är glädjeyttringarna stora från politikerna. Men kanske också att eftertänksamheten gör sig påmind. I Skellefteå talas om allt från bostäder till vindkraftverk. Vem vill ha fler vindkraftverk, kan man fråga sig. Tiden har sprungit ifrån vindkraftverk. Varför så mycket bostäder? Det blev ju kollaps för Norttvolt. Kommunalråden i Skellefteå och Robertsfors verkar stå utan framtidsvisionen som kan motsvara den stora samhällssatsning som bygget med följdinvesteringar motsvarar. Om kommunalråden ändå hade kunnat sväva ut i visioner som gör livet bättre och mer intressant.
Utfallet kan bli magert från ett brukarperspektiv. Åka tåg till jobbet, göra shoppingresor, besöka evenemang med sport och underhållning i storformat, ja. Skellefteungdomar som ska studera i Umeå. Umebor som ska studera i Skellefteå. Åka till grannstaden för att hämta ut en beställning gjord på internet, Hälsa på familjemedlemmar och vänner. Kommer kulturen med person-till-person-möten att gynnas? Eller blir det bara resan till Jula för att köpa en ny hydrofor?