Ulf Kristerssons benämningar i samband med NATO-behandlingar kan bli bevingade ord i sinom tid. Orbáns förhandlingsbeteende att komma med överraskningar i sista minuten har lärt Sverige och omvärlden att hans utfästelser inte går att lita på. Men det hade varit farligt att uttala innan Ungerns parlament röstar om ratificeringen som lär ska ske någon gång under slutet av februari.
Det torde stå klart att Orbáns krav på möte i Budapest var ett sätt att förbättra villkoren för köpet av fyra Gripen-plan. Hur effekten blev får vi inte veta, trots att SAAB-Gripen snyltar på Sveriges kamp för överlevnad i en ond värld.
Det finns anledning tro att erfarna statspersoner, militärer och diplomater internt har dragit slutsatsen att Orbán kan man inte lita på, utan att säga det öppet. Det första löftesbrottet gällde att Ungern inte skulle vara sist i raden av NATO-länder att ratificera Sveriges ansökan om medlemskap i NATO. Frågan är om Orbán och Ungern har dragit samma slutsats. Nu följer också en diskussion om Sveriges beslut att söka medlemskap var det rätta. Där har vi en annan kategori, ”Svenska beslut”. Säga vad man vill, men NATO-turerna har inte förädlat The Art of Decision Making.