Kort efter den tragiska olyckan med en bygghiss i Sundbyberg där fem personer omkom, kom uttalanden från alla möjliga håll. En återkommande typfras var ”vi måste alla hjälpas åt, så att sådana olyckor inte ska inträffa en gång till”. Den typen av uttalanden kunde komma från arbetsmarknadens parter och från organisationer med koppling till bygg. I sorgen och förvirringen efter en svår olycka är det många som vill eller förväntas uttala sig. Nya och kritiska tankar om säkerhetsarbetet kommer inte fram.
”Vi måste alla hjälpas åt” är i motsatsställning till vad som behövs i framtiden för att öka säkerheten. Det bör i stället handla om att definiera risk och säkerhet för att så långt som möjligt organisera arbetet löpande och på sikt. Ansvarsfördelningen måste göra tydligare. Ansvar ska kunna utkrävas. Att göra stora förbättringar jämfört med nuläget bör vara möjligt. Tänk bara på det ordsvall utan ansvarsutkrävande som kommer efter svåra olyckor.
För att reformera säkerhetsarbetet och ansvarsfördelningen kan det ske genom att LO och Svenskt Näringsliv går i bräschen. Tids nog kan hela arbetslivet följa efter. Några måste visa vägen till ökad säkerhet i arbetslivet, s.k piloter. Huvudspåret bör bli att kraftsamla och definiera ansvar för några få säkerhetsansvariga på en ”arbetsplats” som kan bli den minsta gemensamma nämnaren.