Varje dag händer saker som får en att höja ögonbrynen. Här ska inte politik på djupet analyseras utan exempel på ytliga fenomen som kan passera obemärkt men också skaka nationen i dess grundvalar.
Exempel 1: I slutet av 1960-talet gjorde Moderaterna ett oblygt försök att lansera Yngve Holmberg som en svensk John F Kennedy. Man lade på en yta, en polityr som skulle skapa den transformation som skulle ge realpolitiska framgångar. Det gick åt skogen och partiledaren blev efter misslyckandet utbytt och begabbad.
På Moderaternas ”Sverigemöte” i går relanserades Anders Borg (m) med ny profil och outfit. PR-konsulterna tycks ha tänkt på allt med mörkt skjortbröst utan slips och slickat bakåtkammat hår.
Mina tankar gick till den scenografi och dramaturgi som salig Steven Jobs, Apple, använde med så stor framgång. Men där var det inte polityr, det var stora produktlanseringar där yta och innehåll smälte samman. En stor scenyta med möblering med endast runt bord för laptop med presentatören fritt rörlig och utlämnad till den stora förväntansfulla publiken i det fysiska rummet och i cyberspace.
Mycket står på spel för moderaterna och därför är risken påtaglig, positivt och negativt, med nya dramaturgiska grepp. I ett känsligt politiskt läge kan det vara riskfyllt att laborera med dramaturgin.
Exempel 2: Margot Wallström (s) har efter en tid som ordförande för Lunds universitet avvaktat rätt tillfälle
att anta erbjudanden från s-partiledningen. Tillfället att släppa nyheten i media var igår, samtidigt
som moderaternas mediautspel. Hon presenteras utan polityr och åthävor.
Det är det som är polityren.