Att höjningen kommer nu och inte tidigare – som enligt regeringen ej är motiverat av någon särskild händelse – väcker funderingar om motiven. Är det så att regeringen känt behov att göra ett utspel nu, när Sverige rullar igång i många av samhällets sektorer, inte minst skolstarten? Är utspelet betingat av dåliga opinionssiffror och stando i NATO-processen? Det verkar tänkbart. Utspelet skapar möjligheter att sätta blåslampa på polismaktens organisation och förgreningar. Man kan tänka sig att utspelet kan höja prestationsnivån på delar av den statliga byråkratin, förutsatt att terrorhotet framläggs och sprids. Det hela känns nästan som kärleksfull omtanke till statsapparatens alla tjänstepersoner, att öka känslan av meningsfullhet när man ska från en dag till annan ändra beteende från att grilla och dricka vin till att sammanbitet ta sig till jobbet för att göra nytta. Något som inte alltid är helt klart vad det är.
Nåväl, den närmaste tiden och fram över julhandeln kan vi alla hålla uppsyn på allvaret i frågan och om det var ett nytt grepp i inrikespolitiken. Vi vill ju alla göra vårt bästa. Den här gången har vi fått extra stimulans, men även varningar. Frågan blir också hur händelseutvecklingen ska tolkas framgent. Vad gör att bedömningen av terrorhotnivån kvarstår, höjs eller sänks? Kommer allmänheten att få motivering till beslut att ligga kvar, höja eller sänka? Införandet av ”terrorhotnivå” innebär ett stort ansvar för polismakten och regeringen utan insyn för allmänheten. Kommer spekulationer att uppstå, kommer jämförelser att göras med andra länder utan redovisning? Kommer terrorhotnivån att bli en het politisk fråga, ett slagträ där ingen eller få kan relatera till underliggande verklighet? Kan ökat fokus på terrorhotnivå utnyttjas av subversiva krafter och terrororganisationer?