Pessimismen har brett ut sig i en tid med kraftig inflation, bostadsbrist, skenande energikostnader och gängkriminalitet. Det får ändå antas att för många har det handlat om en jämförelse med en lång period som varit uppumpad med konstlade medel, nollränta och ljusblå förväntningar på livets goda. Hur svårt blir det nu att anpassa sig till ökade levnadskostnader och ojämlika förhållanden? Förändringarna har troligen inte trängt in hos stora delar av befolkningen. Kommande ”konsumtionsår” kommer att bli tuffa för det stora flertalet. Vilken förmåga har flertalet medborgare att anpassa sina levnadsvanor?
Ett förhållande som nästan aldrig diskuteras är dubbelboendet med dubbla kostnader. Hur svårt är det att avstå från fritidshus i Sverige, utlandsresor med dyra hotell. En liten fraktion av befolkningen har trippelboende och multiboende. Som det varit har inte nedbantning prövats i familjerna. Särbos uppehåller var sin bostad, resurser som kanske kan halveras. Många har en längtan att åtminstone en del av året bo någon annanstans. Varför kan man inte ta upp traditioner med friluftsliv och boende på vandrarhem och tält? Att leka nomader.
Att försöka bli nomader i sitt tänkande och boende skapar möjligheter att lätta på trycket av ett inrutat liv. Här ska inte bortses från att vi har nomader som ofta blivit tvingade till ett nomadiserande liv som uteliggare.