Teknikens makthavare tycks mena att AI är omvälvande trots begränsningar. Därför är det klokt att teknikens makthavare väljer att förekomma i stället för att förekommas. Det har Google visat, och fler väntar på möjligheter att visa ansvar genom att föreslå regleringar genom lag. Denna obalans i maktförhållanden ger utrymme för ”världens blåsning”, som jag skulle ha uttryckt mig som kritisk yngling på 50-talet. Ordet ”blåsning” som beteckning för lurendrejeri fanns inte då, så ordet blåsning passar bättre idag. Ordet ”världens” är gammalt som beteckning på omnipotens och står sig bra idag när framtiden står på spel. Idag hjälper det mig inte att ansluta till Lena Andersson, författaren och filosofen som anser att AI har inte kvaliteter som skiljer sig från papegojans. Då känns det stabilare och värdeneutralt att använda fysikprofessorn Ulf Danielsson som med envishet hävdar att AI bör kallas ”maskininlärning” och inget annat. Då blir AI inte så mystiskt som många vill göra det till. Vi har en tid framför oss som kommer att präglas av fortsatt teknikutveckling av AI och förhandlingar i vidast tänkbara mening med hela samhället och Big Tech. Jag ställer mig på sidan för nykter måttfullhet.