Bilder på humanoider, ofta med suggestiv representation används i kommunikationen med både allmänhet och AI-nördar. Som författaren professor Teemu Roos skriver, kan sättet att kommunicera medföra skadeverkningar.
Allt som används i kommunikationen skapar intryck och förväntningar. Stora intressen är i rörelse, världen runt. Man kan fråga sig vilket syfte som finns i att tillverka humanoider som i yttre utseende blir så likt en människa som möjligt. En uppenbar risk är att stora grupper tar utseendet och kroppsrörelserna hos humanoiden som ett mått på mänskliga egenskaper hos humanoiden. Därmed kan också motståndskraften hos betraktaren att bedöma prestationerna av humanoiden styras med en förvrängd värdeskala. Dessutom kan ägaren av humanoiden komma med påståenden om att den utvecklas fortlöpande genom maskininlärning. Utan att visa på tänkbara begränsningar. Maskininlärning har begränsningar. Det gamla talesättet från datorernas barndom på 1950-talet och senare, gäller fortfarande: Utfallet beror på vad man stoppar in i datorn.