Jag är böjd att svara ja på frågan. Nu finns förstås många andra farliga saker, ska erkännas. Det är farligt att leva har det sagts. Det är nog inte så mycket frågan om att försöka minska risken så långt som möjligt. utan att inse att utan risk finns det inte mycket att ägna sig åt. Detta med risk har kommit i centrum i samband med NATO-processen. Sveriges förhandlare har i mycket hög grad ägnat sig åt att paniskt minska risken i tron att en anslutning till NATO medför dramatisk minskning av risk, krigsrisk. Diskussionen om uppsidan i kalkylen har fått ganska lite utrymme.
Sverige har förlorat marknader och inarbetade förbindelser. Så är den officiella bilden. Men sanningen är att flera förbindelser består. Senast den med oljehandlaren Gunvor. Det finns ingen anledning att tro på avveckling i den handeln. Astra Zeneca exporterar läkemedel. Ericsson exporterar till Ryssland. Det verkar som att alla som kan fortsätter med sina affärer med Ryssland. Det gäller särskilt råvaror, insatsvaror till industrin med flera. Däremot tycks konsumentvaror vara så känsliga för kast i opinion och konsumentreaktioner som gör det bäst att avveckla som för IKEA och HM.
Hur inverkar moraliska överväganden? Troligen vill ägare och företagsledningar slippa moraliska överväganden om det inte finns starka samband till andra marknader än den ryska. Här spelar konsumentmakt mycket stor roll, nämligen där konsumenterna kan ”rösta med fötterna” och välja en annan leverantör.
Men huvudregeln är ändå att företagen vill bedriva business as usual när det går att dölja eller när samband inte ät tydliga för konsumenter och opinionsledare. I båda fallen är kunskap om affärs- och industriell historia livsviktigt för de ekonomiska intressenterna. Konstigt? Nej, det finns något som heter historia även här, ekonomisk historia. Den som inte gör den läxan är snart borta ur bilden.