Det är titeln på en brittisk musikal på film från 1969. Det är drift med Första världskriget som använder den tidens slagdängor, ofta parodier på äldre populära sånger. En av sångtexterna går så här:
Up to your waist in water,
Up to your eyes in slush –
Using the kind of language,
That makes the sergeant blush;
Who wouldn’t join the army?
That’s what we all inquire,
Don’t we pity the poor civilians sitting beside the fire.
Försök att föreställa dig en skyttegrav i östra Ukraina med ukrainska eller engelska frivilliga som traskar i lervällingen på botten av skyttegraven, sjungande och skrålande med raketerna som bakgrund.
Det är hög tid för tillnyktring om krigsriskerna i Ukraina och utvidgning med kärnvapen. Det pågående kriget till följd av Rysslands anfall mot Ukraina är en stor tragedi och vi deltar alla, mer eller mindre, i upptrappning av kriget. Det borde vi göra klart för oss själva, alla och envar. Svenska beslutsfattare marscherar i takt med en sång, så här:
The Bells of Hell go ting-a-ling-a-ling
For you but not for me:
For me the angels sing-a-ling-a-ling,
They’ve got the goods for me.
Oh! Death, where is thy sting-a-ling-a-ling?
Oh! Grave, thy victory?
The Bells of Hell go ting-a-ling-a-ling
For you but not for me.
Parodin har slagkraft som kan få oss att tänka på nya sätt i kampen för fred.