Genom att samla all kraft att bevaka Putins vansinne och hot gör vi stora förluster. Iran genomlider ett folkligt uppror mot regimens våld mot kvinnor mot särskilt unga kvinnor. I Kina fortsätter förtrycket mot människor i stora arbetsläger i västra Kina. Sverige kan spela en roll på plats. Bevakning och insatser är inriktade på nutid och framtid om vilket det råder samförstånd. Vad går förlorat genom att låta glömskan utradera historia? Det som skett genom förtryck och våld måste hållas vid liv. Vi får inte glömma, brukar det heta. TVplay visar en dokumentär om jazzsångerskan Billie Holliday med hemska skildringar av behandlingen av svarta i USA. Bilder visar lynchning av svarta, med hängning och bränning som Ku Klux Klan organiserade. Om detta sjunger Billie Holliday i Strange Fruit. Samma grymheter begås under Rysslands anfallskrig mot Ukraina, nu med vapen som avpersonifierar offren där förövaren inte alltid möter offret öga mot öga. Det finns stora antal som tidigare uppfattat sig som bröder och systrar, nu drivs att förnedra och mörda varandra i gränsområden mellan Ukraina och Ryssland. Hur rått det än kan låta är jakten på Putin till stor del bortkastad tid. Kan vi använda mer tid på människorna, förövare och offer, får vi också en bättre grund att stå på när kriget tar slut. Ty kriget kommer att ta slut en dag.