Av Miljörealisten
SVT och andra media har larmat att dispens för dumpning av muddermassor kan utgöra en potentiell miljöfara. Underlaget för larmet är en doktorsavhandling från Stockholms Universitet samt Östersjöcentrums Policy Brief, säkrare prövning krävs av dispenser för dumpning till havs.
I dokumentet konstateras att i 80 procent av dumpningsärendena placeras massorna på land eller används som byggnadsmaterial. Eftersom mängden muddermassor varierar kraftigt från projekt till projekt dumpas 90 procent av mängden, totalt 33 miljoner kubikmeter, genom tillstånd givna under åren 2015–2019. Av mängden kommer 64 procent från ett objekt.
Sedan pekas på de negativa effekterna av dumpning och att otillräckliga bedömningar ligger till grund för dumpningsdispenserna.
Östersjöcentrums rekommendationer är att;
Förtydliga vad ”olägenhet för miljön” innebär så att föroreningars potentiella ekologiska effekter på miljön inkluderas, även sådana som kan uppstå under framtida förändrade förhållanden.
Förbättra bedömningarna av dispenser från förbudet att dumpa till havs genom att:
- utgå från gränsvärden för farliga ämnen som är baserade på risken för påverkan på organismer och livsmiljöer samt andra ekologiska effekter, i stället för historisk förekomst
- kräva att den samlade toxiciteten hos de muddrade massorna testas
- beakta risken för spridning av föroreningar från massorna
- beakta effekter på den lokala miljön och inte enbart effekter på hela vattenförekomsten
- det inte ska ses som en självständig grund för bifall att en föreslagen dumpningsplats redan är förorenad eller uppvisar låga naturvärden
De miljökvalitetsnormer som har tagits fram för den vanligaste föroreningen TBT är framtagen med stor marginal. Gränsvärden baserade på risken för påverkan kan vara omotiverat stränga.
Det finns idag i Sverige inte något vedertagen metod att bedöma den samlade toxiciteten hos muddermassor. Det skulle vara önskvärt eftersom metaller binder hårt till partiklar och inte löser sig i vattenmassan. Detta kan observeras i sjöar med naturligt höga förekommande metallhalter, vilka kan ha ett rikt växt- och djurliv.
Självklart skall risken för spridning från massorna beaktas.
Resonemanget om redan förorenad eller uppvisar låga naturvärden kan tillämpas på andra områden. Den lokala miljön skadas oåterkalleligt och störs vid etablering av vindkraftverk, inte minst till havs, och andra miljöstörande verksamheter, men sett över en större yta kan den eventuella nyttan överväga. Där det redan finns miljöstörande verksamheter kan det vara lättare att få acceptens för en utökning än att använda ej exploaterade områden. Analogin med dumpningsplatser är uppenbar.
Det som inte nämns är att TBT är ett nedbrytbart ämne och att halterna i Östersjöns sediment har minskat, vilket framgår av SGUs rapport 2019:06.
Framtida förändringar är svåra att förutse. Det gäller såväl för sediment som läggs på landdeponi som de som dumpas. Deponier på land byggs understundom med låg kvalitet och är inte långsiktigt hållbara. Dumpningsplatser kan utsätts för jordskalv, såväl på land som i vatten. Det vi gör idag måste vara tekniskt möjligt och motiverat från miljösynpunkt och sist men inte minst ekonomiskt rimligt. Miljöalarmister har en förmåga att bortse från kostnader när det allmänna skall stå för notan.
Det är naturligt att mark- och miljödomstolarna dömer lite olika inom lagens ram. Varje enskilt fall har sina förutsättningar. Givetvis hade det varit önskvärt att domarna kring Östersjön harmonierar med de länder som angränsande till Östersjön. Men det kommer nog att förbli en dröm!
Det är tur att vi inte har Miljöpartiet, Team Greta Thunberg och andra aktivister, som vanligen saknar djupare kunskap i sakfrågorna i debatten kring sedimenten. Men dessa klarar vanligen bara av en fråga i taget. Helhetsanalys och hållbarhetstänkande saknas hos dessa grupper.
Det kan ifrågasättas om forskargrupper skall ge sig in i en politisk debatt, risken finns att de blir politikernas gisslan. De skall däremot tillhandahålla objektiva fakta, även i de fall de är obekväma för beslutsfattarna!
Skribenten har arbetat med undersökningar och prövningar inför omhändertagande av förorenade sediment i Västernorrland, Västerbotten och Norrbotten.