Idag har utbildningsministern Anna Ekström (S) uppmanat alla universitet och högskolor att bryta med institutioner i Ryssland och Belarus.
Man frågar sig varför inte det har skett tidigare. Dessutom borde besluten ligga på institution eller på universitet/högskola. Det skulle ha demokratiska fördelar att delegera sådana beslut. Är vi rädda för missbruk och godtycke? Är politiker rädda att upprorsstämningarna från 1968 kommer tillbaka? Att kupper kan komma att genomföras, så att brytning skulle kunna beslutas med vilka som helst som Ivy Leauge i USA? Självfallet ska besluten kunna överklagas.
En nyordning i dessa avseenden skulle inte bidra till studiero. Dock skulle demokratiska framsteg kunna ske. Nackdelen med aktuellt beslut att bryta med Ryssland och Belarus är att förvirring kan uppstå som inte är produktivt i relation till målet, att stödja demokratiska krafter i länderna som vill stoppa kriget i Ukraina. Det kommer också att bli svårt att skilja på institution och individ. Många, på båda sidor, kommer att strunta i uppmaningen och upprätthålla kontakter som man själv tycker och vill. Relationer mellan individer kommer troligen att bestå. Individer söker nya vägar. Allt detta kan leda till att sanktioner mot statsledningen kan försvagas på området högre utbildning och forskning.