I valrörelsen och därefter i regeringsbildningsprocessen har s.k. ”röda linjer” funnits i fokus. Ledande kommentatorer har talat om att processen är låst. Här ingår beslut från C att de inte vill sitta i samma regering som V eller SD. Det största partiet S har uttryckt att ministerposter för V är uteslutet i en S-ledd regering. Spelet mellan S och V har pågått och fortsatt efter det att valresultat blev klara. V har, efter misstanken om valfusk i Borlänge, intensifierat spridningen av sin uppfattning att de kan tala med alla partier utom SD. Och att de självklart ska ha ministerposter vid en koalition med S och C och MP.
Vad som är slående i medias rapportering är att man inte har fört fram den historiska rivalitet som finns mellan olika idé- och partibildningar inom socialismen som växte fram redan under ryska revolutionen 1917 och som har levt kvar alltsedan dess i det politiska landskapet i hela världen. Utveckling och förändring har funnits hela tiden, även i Sverige. Konfliktnivån har varierat avsevärt. Idag har ett nytt läge uppstått, nu mellan S och V i samband med regeringsbildning. Striden har ibland kallats ”sandlåda” i media. Media kan beskyllas för tunn analys med ”röda linjer” som analytiskt begrepp. Det har varit helt blankt ifråga om historisk analys med hjälp av rivalitetssyndromet, som jag här väljer att namnge artskillnader i vänstern.