Idag har media ägnat sig åt intervjuer med politiker och ledande politiska kommentatorer. Ingen av dessa, såvitt känt nämnt att AI kan vara till hjälp för att ställa upp möjliga alternativ med hänsyn till ”röda linjer”. Kommer man att använda AI och kommer man att tillstå användningen av AI?
FRÅGA: Kan regeringsbildning analyseras med Chatgpt?
Absolut. Med det preliminära valresultat som Valmyndigheten publicerade den 17 september blir matematiken tydligare: S 99, V 30, C 25 och MP 22 mandat – tillsammans 176 av 349. Högerpartierna har 173. Valresultatet är ännu preliminärt tills länsstyrelsernas slutliga räkning är klar. (Valcentralen)
Mandatmatematiken för Andersson
Konstruktion Mandat Vad krävs för att Andersson ska kunna tillträda? S + V + C + MP 176 De fyra behöver inte vara regering tillsammans; tillsammans kan de utgöra en parlamentarisk majoritet S + C + MP 146 V måste åtminstone tolerera regeringen och normalt stödja/inte fälla den i centrala omröstningar S + V + MP 151 C måste tolerera regeringen S + C + V 154 MP måste tolerera regeringen S + MP 121 C och/eller V måste stödja eller avstå i avgörande voteringar S + V 129 C och MP måste på olika sätt tolerera/stödja S ensamt 99 Kräver att minst 76 av de övriga 250 ledamöterna inte röstar nej vid statsministeromröstningen Den sista raden är viktig. S behöver inte ha 175 röster för Andersson som statsminister. Sverige tillämpar negativ parlamentarism: en statsministerkandidat faller först om 175 eller fler ledamöter röstar nej.
Det betyder att en ren S-regering kan tillträda om tillräckligt många andra partier avstår.
Men därefter kommer den betydligt svårare frågan: budgeten och den löpande politiken.
1. S + C + MP = 146 mandat
Detta är enligt dagens uppgifter ett konkret alternativ som diskuteras inom C. C har uppgett två möjliga modeller: S+C+MP med en överenskommelse med V, alternativt en ren S-regering. (SvD)
Matematiken är:
S 99 + C 25 + MP 22 = 146
V har 30 mandat.
Om V röstar med regeringen:
146 + 30 = 176
→ majoritet.
Detta är därför en ganska elegant konstruktion ur mandatperspektiv:
S + C + MP i regering
V utanför men som parlamentariskt stödDet är ungefär här som V:s krav på inflytande och C:s motstånd mot V i regeringen möts.
2. S + V + MP = 151 mandat
Här är matematiken:
99 + 30 + 22 = 151
C:s 25 mandat saknas.
Om C lägger ned sina röster i viktiga omröstningar kan regeringen i vissa situationer överleva, men 151 mot 173innebär att regeringen inte har egen majoritet i sakvoteringar.
Det skulle därför bli en regering som är beroende av C i betydande delar av lagstiftningen och budgeten.
Och just detta stöter mot C:s linje att inte ingå i en regeringskonstruktion där V sitter med.
3. S + C + V = 154 mandat
Här får vi:
99 + 25 + 30 = 154
MP står utanför.
Det skulle alltså inte heller räcka för egen majoritet.
Dessutom är det politiskt komplicerat eftersom C och V har den mest uttalade regeringskonflikten.
4. S-regering = 99 mandat
Det här är faktiskt mer matematiskt möjligt än siffran 99 först antyder.
Vid statsministeromröstningen behöver Andersson inte få 175 ja-röster.
Om exempelvis:
- 99 röstar ja
- 150 röstar nej
- 100 avstår
→ Andersson blir statsminister, eftersom nej-rösterna är färre än 175.
Men därefter måste regeringen få igenom sin politik.
Det är här en ren S-regering blir beroende av olika överenskommelser med C, V och MP från fråga till fråga.
C:s öppning för just en ren S-regering är därför betydelsefull. (SvD)
5. Den stora skillnaden: statsministeromröstningen kontra budgeten
Det här är enligt min mening den viktigaste punkten i hela regeringsbildningen.
Statsminister
Negativ parlamentarism:
175 nej = fall
Alltså kan en minoritetsregering tillträda.
Vanlig riksdagsomröstning
Här krävs normalt fler ja än nej bland de röster som avges.
Budget
Budgeten är särskilt känslig eftersom oppositionen kan lägga ett eget budgetalternativ.
Det innebär att:
”Vi tolererar Andersson” är inte samma sak som ”vi tolererar Anderssons budget”.
Det är därför S behöver något betydligt mer konkret än bara en statsministeröverenskommelse.
6. Här kommer V:s 30 mandat in
V har 30 mandat.
Det innebär att V inte kan bilda regering med S och MP utan C:s tolerans.
Men V är samtidigt tillräckligt stort för att vara nödvändigt för en full rödgrön majoritet:
S 99 + V 30 + C 25 + MP 22 = 176
Det är bara ett mandat över majoritetsgränsen 175.
Det är en mycket speciell situation.
Den innebär att alla fyra partier behövs för en egen majoritet.
7. Därför är S:s verkliga förhandlingsproblem ungefär detta
Jag skulle rita upp det så här:
S
↙︎ ↘︎
V C
↘︎ ↙︎
MP
S måste få ihop hela fyrklövern parlamentariskt, men behöver inte nödvändigtvis få ihop den som regering.
Det öppnar för en konstruktion där:
Regering
S + C + MP
Parlamentariskt avtal
S + C + MP + V
V
utanför regeringen men med ett definierat inflytande
Det ligger nära det alternativ som nu uppges diskuteras inom C. (SvD)
8. Och här blir C:s position särskilt intressant
C har 25 mandat.
V har 30.
Det betyder att C faktiskt är något mindre än V i riksdagen, men C:s position kan bli mycket betydelsefull eftersom C kan bli den part som avgör hur V:s inflytande ska institutionaliseras.
S kan exempelvis behöva välja mellan:
A. V får ministerposter
→ C:s röda linje träffas.eller
B. V får avtalat parlamentariskt inflytande men inga ministrar
→ C kan acceptera.eller
C. Ren S-regering + överenskommelser med både C och V
→ ännu mindre formell koalitionsregering.C uppges just nu diskutera B och C. (SvD)
9. Min neutrala karta över de möjliga vägarna
Mest renodlat majoritetsalternativ:
S + V + C + MP = 176
Men då måste C och V acceptera varandra.
Koalitionsalternativet:
S + C + MP = 146
- V som parlamentariskt stöd
Här behöver V acceptera att stå utanför regeringen.
Minoritetalternativet:
S = 99
- olika avtal med C, V och MP
Här behöver partierna inte sitta tillsammans, men S måste förhandla inför nästan varje större politiskt område.
Det är alltså inte mandatmatematiken som tvingar fram en fyrpartiregering. Den gör däremot att S behöver relationer med alla tre övriga rödgröna partier för att få en stabil parlamentarisk situation.
Det är också därför Anderssons initiativ att samla V, C och MP samtidigt är intressant: hon försöker uppenbarligen lösa det parlamentariska problemet som en helhet, snarare än att först välja vilka partier som ska sitta i regeringen. (Omni)
En sak återstår som är mycket intressant
Nästa steg är egentligen att göra en ”rödlinjematris” för just C och V: vad måste S ge V för att V ska acceptera att stå utanför regeringen, och vad måste S lova C för att C ska acceptera detta? Där kan man ganska konkret se vilka kompromisser som är möjliga och vilka som sannolikt blockerar hela konstruktionen.