Hyllningsdikten till Mats Jangdal är ett exempel på ouppnåeligheten med artificiell intelligens. Texten förmår inte fånga essensen i diskussionen om sakfrågor som bloggen burit under åren. Var finns den ödmjukhet i dikten som den hårda samhällskritiken har producerat? Bloggens kritiska texter har en själ som AI inte kan nå. Att ge rättvisa åt bloggen i en text kan vara svårt, för att inte säga omöjligt. Att Mats lägger ned sin blogg är en förlust för besökarna och inte minst för alla gästskribenter. Mats har inte gett offentlighet åt besöksdata. Vilka har läsarna varit? Vilka ämnen? Det skulle vi gärna få mer kunskap om.