Man behöver inte gå ut för att titta på demonstrationstågen för att uppleva första maj som invandrarnas och massinvandringens stora dag. Tågen i Stockholm domineras av immigranter från hela världen i karnevalsstämning. Kul för dem som gillar det, men som migrationen kommit i förgrunden som krisfråga känns det förljuget i förhållande till arbetarrörelsens historia. För att veta vilka paroller som ingår i olika frågor behöver man titta närmare som åskådare. Men fysisk närvaro kan kännas lika förljuget som parollerna själva med stillastående och krampaktig karaktär.
Förmodligen finns även slagord och försök att visa solidaritet med Ukraina. Men på vilka sätt och med vilken kunskap om Ukraina? De som vill lyfta frågan om korruptionen får knappast vara med i tågen. De som vill ifrågasätta EU-stöd och specifikt svenskt stöd kan hellre stanna hemma och använda sina krafter till att kritisera alla riksdagspartier. Kritik kan växa även inom arbetarrörelsen när och om förljugenheten minskar.
Det bästa vore att utelämna Ukraina från demonstrationsplakaten. Det skulle skapa tvivel om den förda politiken med storskaligt stöd som inte används rätt.