Ännu ett ”aldrig” har fallit. Nu från partiledaren Simona Mohamsson L i ett ”aldrig” att sitta i samma regering som SD. Utsträckta armar och kram på flera sekunder i TV från Mohamsson till Åkesson befäste kursändringen i regeringsfrågan. Peter Hultquist S har tidigare gjort sig känd till kursändring beträffande anslutning Nato. Bombastiska uttalanden i massmedia att Sverige aldrig skulle se honom medverka till acceptans av Nato-anslutning. Nu ordförande i försvarsutskottet. Det blev motsatsen för honom i samordning med partiledningen och det socialdemokratiska partiet. Maud Olofsson C efterträdde Torbjörn Fälldin som 1976 uttalade följande ”att aldrig dagtinga med min övertygelse om faran med kärnkraft”. Närmare ett nej kunde han inte inte komma, men kort därefter var man med om att rösta igenom kärnkraften. Maud Olofsson C bedyrade att hon aldrig skulle sitta i en regering ledd av S. Så skedde och hon fick belöning i form av styrelseuppdrag i statliga storföretag.
Det är möjligt att göra en inventering inom svensk politik för att finna ”aldrig” för att visa politisk ställning. Inom andra domäner är det också möjligt att studera och värdera användningen av ”aldrig”, som kunnat följas av avvisande eller modifiering. Frågan är om det är utbrett. Är det så att en mental hållning och en strategisk avsikt med ”aldrig” som nyckelbegrepp kan kallas aldrigism. Inom politiken bör man vara kritiskt uppmärksam på uttalanden om ”aldrig”. Det kan tvärtom vara en signal om motsatsen, en kommande kovändning.