Jag blir förskräckt av priserna på mat. Det som kostade några tior när jag var ung kostar nu några hundringar. Jag förstår att handeln, konsumenter och politiker förväntar sig skickliga prisjämförelser med data som insamlats på ett sätt som uppfyller principer för prisstatistik. Det tycker jag att Konkurrensverket och Statistiska centralbyrån ska fortsätta att ägna sig åt. Deras metoder har svagheter, bl.a genom ett urval som inte är representativt för de produktsegment som ingår i mätningarna.
Det är diskussionen om oligopol och monopol som måste bedrivas med större uthållighet och öppenhet. Handelsblocken ICA och Axfood har fortsatt att stärka sina andelar, vinster och makt. Coop är ett krisföretag som går mot ruin med envist fasthållande av maktanspråk i nära samverkan med sossarna. Om Coop kraschar blir konkurrensbilden ett duopol med ICA och Axfood. Lidl och andra mindre aktörer har ännu små marknadsandelar.
Konsumenter måste ta ett större ansvar i att klaga på höga priser och vinster. Att vara välbeställd ICA-köpman är att tillhöra en ekonomisk överklass som inte kan tålas av konsumenter som går på knäna av oskäliga priser. Handeln har förstärkt sin makt genom egna märken som kopierar märkesvaror. ICA har ICA-produkter, Axfood har Garant och Eldorado, Coop har också egna s.k. private brands.
Trycket på matpriserna kommer att öka under många år framöver pga. kravet på högre självförsörjning av beredskapsskäl. Utrymmet för import till låga priser minskar successivt. Vissa animaliska produkter kryper närmare tusenlappen. Pris för en välfylld matkasse vid veckoinköpet för ett litet hushåll har redan passerat tusenlappen. Att det kostar mycket att tanka bilen det har folket svalt, men maten har smärtgränser…