Gaza är allas skuld när vi ser offren, barnen och de otillräckliga hjälpinsatserna. Kan vi förstå att all hjälp är otillräcklig? Ingen tv-tittare kan förneka vad reportagen har visat. Den dagen kommer efter freden när världen tvingas se tillbaka. Det finns ännu möjlighet att visa sin solidaritet. Efter förmåga till medkänsla.
Hur går snacket mellan oss när vi ser reportagen. Är det mest stingsliga kommentarer om Greta? Eller är det kommentarer om de utmärglade barnen? Och hur kommer det sig att de som håller fram barnen själva är fullmatade, tillsynes med hull och välmående? Reportagen gör oss förvirrade och vi finner inte vad vi kan tänka eller säga.