Världspolitik är ett ord som gärna tillgrips vid försök att gå utanför vardagen. Omvälvande förändringar sker och mer kan förväntas efter utspel från makthavare i de stora maktcentra. Det har gått slentrian i att tala om EU, USA och numera också sammanslutningen BRICS. Sammanslutningarna FN, G7-länderna finns kvar. En betydande potential finns kvar i det faktum att sammanslutningarna inte är helt välkända hos alla individer och företag/organisationer som kan sägas vara inneslutna. Samma paradox gäller för Bilderberggruppen som är en självutnämnd klubb med växande anspråk på herravälde utan prut. Vem fan har bett om eller upplåtit planeten till åldrande män för ännu en grupp med tal om världsherravälde. Media verkar ha obegränsad respekt för åldrade män som färdas i privatjet och ägnar sig åt stora tankar, inte nödvändigtvis bra tankar för fler än de själva. Vad som kännetecknar alla dessa fenomen är ökande osäkerhet och oförutsägbarhet. Det hade varit spännande med djärva idéer men det stannar inte med idéer. USA:s president kommer oavbrutet med häpnadsväckande påståenden om hans och USA:s förmåga att chocka världsordningen. Grönland till USA, Kanade till USA, fred mellan Putin och Ukraina på några dagar, fred i Mellanöstern och flera påståenden som gett falska förhoppningar, lika falska som alkemistens löften om att tillverka guld. Frågan är: vad kommer härnäst? Hur kan Trump skada de nordiska länderna? När kommer idéer om folkförflyttningar som Stalin hade. Sossarna i Sverige har tagit intryck med sina förslag om blandade miljöer för migranter i Sverige. Inte samma grader av grymhet som Stalin hade, likväl tanklöst så det förslår. Folk med vettet i behåll tog död på Magdas förslag genom att föreslå flytt av Magda och andra i sosseadeln till s.k. utanförskapsområden.
Ja, man förlorar sig lätt i destruktiva tankar av att höra och se makthavares desperata utspel som kan drabba folket som inte vill något annat än att leva ett alldeles vanligt liv. Det var också budskapet från Jimmie Åkesson i sitt tal under Almedalsveckan. Men även här finns det anledning att vara kritisk. Ska det vara omöjligt att tala om ambitioner i livet?