På denna blogg skrivs kritiska kommentarer till miljöfrågor, klimatfrågan, energifrågor, samhällsekonomi och mycket annat. Texterna riktar sig till en föreställd publik, men framför allt till mig själv. Att skriva är ett sätt att utveckla och ordna tankar. Den tänkta publiken omfattar en bred variation med dramatiskt skilda grader av engagemang och förmåga att sätta sig in i en problematik som det alltid handlar om.
Nu skriver jag med gipsad högerhand! Häpp. Det påverkar knappast valet av tema, med texten blir mer kortfattad. Jag är inte ensam om att se betydelser av att skriva och att det är primärt för sig själv. Gällde det även för August Strindberg och Herbert Tingsten? Båda hade en exhibitionistisk personlighet. Det hindrar emellertid inte att överjaget skulle tillfredsställas. Mottagandet hos publiken var viktigt. Men vad styrde författandet? Hur mycket och hur tungt textmaterial förblev opublicerat? Hur mycket förblev oläst? Hur mycket förblev okänt för publiken?
Vilka frågor finns idag som är livsviktiga men som inte har vare sig skribenter eller publiker? En fråga är människans förhållande till djur som mat, särskilt barnens förhållande till djur som mat. En fråga är också hur krig ska avskaffas eller ersättas med icke-dödliga metoder. Dessa mänskliga gissel är mer än tillräckligt att försöka lösa. Ett sätt på vägen är att skriva ned sina tankar utan krav på publik.
Jag tillönskar mig GOTT NYTT ÅR!