Grattis är fel ord i sammanhanget med den stora förändringen. Det är känslosamt att se hur politiker och medborgare har medverkat. En uppslutning som i media sett ut att ha omfattat en klar majoritet, större än i Sverige. Hur kommer opinionen att se ut efter anslutningen? Finns det något som påtagligt kan ändra majoriteten? Kan en förvandling av den ryska krigspolitiken med Putin ge upphov till andra känslor och överväganden? De flesta militära bedömare har ju sagt att kriget i Ukraina blir långvarigt. Framtida förändringar måste ses med ett tidsperspektiv. Innan kriget i Ukraina fanns en yngre generation som hade en annan värdering av Ryssland än den äldre med erfarenheter av krig med Sovjetunionen, Vinterkriget 1939 och Fortsättningskriget 1941-1944.
Talesättet ”Tiden läker alla sår” kan verka överdrivet, men studier har visat att så har det varit även i Finland. Bättre relationer mellan Finland och Sovjet, senare Ryssland har till stor del gått förlorade. Men relationer kan inte utraderas helt, inte ens på grund av det vedervärdiga ryska anfallskriget mot Ukraina.
Det är därför värt att börja tänka på framtida förändringar, både för yrkespolitiker, militärer och allmänhet. Ryssland är granne till Finland, även till Sverige. Samma dag som Finland blev medlem i NATO är det dags att börja tänka på framtida förändringar i allas våra relationer. Även om märkbara förutsättningar kommer först i en avlägsen framtid. Det kan heller inte uteslutas att det kommer att finnas ett post-Putin som ger möjligheter i nära framtid.