Begreppet svekdebatt tycks ännu inte ha överflyglat förekomsten av begreppet politikerförakt. Mätt med träffar på Google leder fortfarande politikerförakt med 39.200 träffar mot svekdebatt 21.300 träffar. Ja, strängt taget är det ju den massiva förekomsten av båda begrepp som stämmer till eftertanke, inte siffrorna i sig. Senast har statsminister Ulf Kristersson bidragit till svekdebatten efter medias gräv om löftet till Hédi Fried angågende samröret med Sverigedemokraterna. Hédi Fried gick nyligen bort, som en av de äldsta och mest aktiva vittne över Förintelsen. Bland annat har Kristerssons löfte att icke regera eller om det var att icke tala med Sverigedemokraterna skapat hetta i debatten. Tolkningen torde ligga hos den enskilda individen och mediakonsumenten.
KD:s partiledare, nuvarande vice statsminister Ebba Busch var före valet strängt bevakad av föregångaren Alf Svensson. Då gällde det särskilt migrationspolitiken som framkallade på gränsen till tårar och darr på rösten hos Alf Svensson. De båda fick tillfälle att samtala om detta i media mycket kort. Sedan har Ebba Busch skakat av sig kritiken från den Gamle och Erfarne. Och hur skötte media denna konflikt, kan man fråga sig. Svek och förakt ingår ofta i konspirationer som är svåra att synliggöra.
Det gäller förstås att ha klart för sig att svek är något vi kan drabbas av från politiker. Förakt är något vi känner, mer eller mindre välgrundat gentemot politiker.