Det Putin sa inför operationerna den 24 februari 2022 lät konstigt för allmänheten, kanske även för militärer och forskare. Uttrycket som tillskapats var ”militär specialoperation i Ukraina”. På många håll i Väst namngavs det hela med ”anfallskrig mot Ukraina”. Putin använde ett nytt uttryck, få om ens någon ville se det hela som ett nytt koncept att bedriva krigshandlingar med ett bestämt mål att erövra gränsområden mellan Ryssland och Ukraina.
Nu efter sju månader, om vi räknar från den 24 februari, har nya parametrar tagits i anspråk. Det betyder inte att vi känner till allt som tagits i anspråk. Sprängningen av gasledningarna i Östersjön har framkallat flera försök till förklaring, där Ryssland, USA och Ukraina utpekats som möjlig agent. Detta har lett till fortsatta spekulationer och osäkerhet i Väst. Markstrider har förts hela tiden där media har ansträngt sig att visa på framgångar för Ukraina och motgångar för Ryssland. Mobiliseringen av 500.000 tusen man eller mer i Ryssland har utlöst nya spekulationer där ett genomgående tema har varit att stridsförmågan är dålig och materielen är omodern. Putin har antagits vara ovetande om den låga kvaliteten på horderna av soldater från perifera delar av Ryssland. Inget av detta är orimliga antaganden, men ändå ofullständiga för att teckna en helhet.
Putins koncept (för att tala managementspråk) har ännu inte satts i verket i sin fulla vidd. EU fortsätter på sin sida att komponera ”sanktionspaket” som kan vara lika farliga för Väst som för Ryssland. En viktig förutsättning är att det inte finns samma möjligheter till storskalig mobilisering i Väst. Ryssland med stöd av Kina kan fortsätta att sätta in oförutsebara stridsåtgärder för att skapa kaos i Väst, inklusive USA.