av Miljörealisten
Att koppla ihop olika discipliner kan leda till ny kunskap. Klimatologi är en mångfacetterad disciplin. Paleoklimatet har nyligen studerats av Thomas P Gallagher & Roger C Palmer.
Det finns nya metoder för att bestämma temperatur och koldioxidhalt under jordens geologiska historia. Isotopanalyser av syre och kol i skal från djur i sedimentlager ger en tydlig bild för de senaste 65 miljoner åren, dvs. från den tidpunkt då dinosaurerna dog ut.
Nya data med hög precision för tidperioden visar att temperaturen generellt har varit högre men inte att det finns någon korrelation mellan temperatur och koldioxidhalt.
En stor del av de klimatförändringar som har skett kan förklaras genom kontinentaldriften. Den har förändrat havsströmmarna. I början av epoken, eocen, fanns en ekvatorial havsström som för ca fem miljoner år sedan stoppades av landmassan mellan nord- och sydamerika, samt ett band av öar från Australien till Sydostasien. Detta tvingade havsströmmarna att ta nya vägar ut mot polerna.
En ny tanke är att atmosfärens koldioxid helt eller delvis är löst i vattenångan genom vätekarbonatjonen. Denna har inte någon påverkan på den utgående IR-strålningen från jorden. Växternas upptag av koldioxid kan även ske som vätekarbonatjoner då de har ett enzym, carbonic anhydrase, för att ta upp koldioxiden i denna form.
Människan påverkar klimatet på den lokala skalan genom att bygga megastäder, vilket leder till varmare lokalklimat. Sedan 1950-talet har konstbevattning med vatten från grundvattenmagasin ökat dramatiskt, vilket ökar mängden vattenånga i atmosfären. Sotpartiklar från förbränning har tillförts atmosfären. Men på den globala skalan är människan inte mäktig att förändra planetens klimat.
Klimatet har de senaste 120.000 året växlat mellan värmeperioder och istider. Variationerna kan bero på att nedisning har givit ökade ytor med öknar vilka har orsakat sandstormar. Konsekvenserna av dessa har blivit ökad partikelmängd i atmosfären, vilket ger mer nederbörd. Sand på de ljusa isytorna ökar effekten av solstrålning på dessa och påskyndar smältningen. Havets vattenståndsvariationer torde ha varit ca 100–200 m. Lägg därtill den nedtryckning av jordskorpan som kommer av inlandsisen.
Klimatet har alltid varierat och det har ingenting med koldioxidhalten att göra. De klassiska variationsfaktorerna är;
- solfläcksaktiviteten som påverkar strålningen.
- Milankovitch-cyklerna dvs att jordens omloppsbana kring solen, som inte är helt cirkelformad, genom gravitationspåverkan från andra planeter.
- havens förmåga att magasinera värme och oceanernas strömningsmönster som transporterar värme.
- stora vulkanutbrott med tillhörande partikel- och gasutsläpp.
Det enda som är säkert är att klimatet alltid är i förändring.
PS
En lärorik Youtube-video finns att titta på här. Njut av Valborgsbrasan och vädret på 1:a maj utan någon klimatångest!