Det gör jag efter att ha hört Helena Granström.
Hon har i sin tur läst en essä av den amerikanske författaren William Deresiewicz, som avhandlar synen på vänskap och hur den förändrats genom århundradena.
Tilläggas kan att denna blogg bygger på känslan att den når läsare, kända eller okända. Men det är ovisst. Det viktiga är känslan att den når kända och okända personer, vänner och förhoppningsvis även ovänner. Av skrivandet får jag en känsla av kontakt. Som belägg för tystnaden därute kan jag visa att kommentarsfältet under flera år endast genererat några få kommentarer. Senast en kommentar från signaturen Tage. Då finns det anledning att lägga av helt, att stänga kommentarsfältet, kanske hela bloggen. Men eftersom känslan av samhörighet med kända och okända läsare överväger så fortsätter jag.
