Olympiaden i Peking 2022 har vållat huvudbry för media. Någon protest har man inte ålagt sig själva men väl använt moraliska brösttoner mot diktaturen inför starten. För att sedan producera material i stora mängder i sina respektive organ. Vämjeligt. I förhoppningen att möta förståelse har populära skribenter beordrats att göra skitjobbet gråtandes krokodiltårar.
Mediakonsumenter kan själva försöka se sig i spegeln efter att ha följt tävlingar på TV5 Discovery. Den som är utan skuld, kasta första stenen! Problemet är att den uppmaningen kunde gälla alla mediakonsumenter och mediaproducenter och faktiskt även alla konsumenter i Sverige och västvärlden. Alla har vi konsumerat varor och tjänster där kommunistpartiet i Kina utövat sin makt. Vi har mer eller mindre blundat för mänskliga rättigheter. Likaså för Kinas aggression mot grannländer. Miljöförstöringen har vi tolererat.
Men frågar någon, vad ska vi då göra? Just det. Det är frågan. En symbolhandling att inte följa OS i media kan växa och bli något stort med tanke på det stora sportintresset i Sverige.