När Corona-virus i Kina, Wuhan med flera platser blev känt runt om i världen började oron för en pandemi sprida sig och få fäste. Rapporterna i media har i liten grad tagit upp oron, kanske för att inte ytterligare späda på oron. Utan empiriskt underlag är det svårt att bedöma arten och intensiteten i reaktionerna, nu och i det kommande.
Hittills har rapporteringen visat spridningen i flera länder med antal smittade och antal döda. I svenska media har pådraget liknat rapporteringen av stora naturkatastrofer. Ibland har Corona inte tagits som första-nyhet vilket kunnat väcka misstankar om att det hela rör sig om en pandemi där tittarna måste skyddas genom tillbakahållen rapportering. Tillbakahållande effekt kan också uppnås genom att experterna från Folkhälsan m.fl lägger band på sig genom att välja lågt tonläge och skonsamt ordval.
Det har varit svårt att finna jämförelser. Sars har använts, likaså spanska sjukan som jämförelser, något som knappast dämpar oron eller underlättar riskbedömning. Inom ett antal veckor eller månader kommer verkligheten att ge många svar. Då kommer det att vara möjligt att beräkna risk både för smitta och dödsfall. Tills dess kan en jämförelse göras med något annat, t ex Nationell statistik för trafikoffer för att ha något mer att förhålla sig till.
Statistiken för Sverige visar att det för närvarande är vida större risk att vistas i trafikmiljö jämfört med risker förknippade med Corona-virus. För de som själva inte drabbats av olycksfall i trafiken känns den risken förmodligen låg. För andra känns risken praktiskt taget obefintlig. Trafiken skördade 18 människoliv under januari 2020 i Sverige. Det rymmer många tragedier för de drabbade och anhöriga. Men det ger också möjlighet att relatera till andra risker. Det finns inte något kausalsamband mellan trafikolyckor och Corona-fall, men många människor kan vara så funtade att en ologisk jämförelse kan duga i väntan på bättre underlag.