Åsikter mellan musiker om varandra och sig själv kan handla om professionens inre liv.Professionella interna relationer uppstår och underhålls på andra sätt än för professionens förhållande till publiker och externa kategorier. Proffs eller icke-proffs kan spetsa öronen om någon talar om arkitekternas arkitekt eller kockarnas kock.
Man kan förledas tro att professionella relationer till betydande del avgör urvalet av pristagare till Nobelpriset i litteratur eller Polarpriset.Andra argument som celebritiseringsfaktorn verkar dock avgöra. Här avses den effekt som utmärkelsen får på Polarpriset som institution. Liknade effekter antas för andra utmärkelser.Polarpriset mättas med celebriteter som dras till händelserna, som flugor till en sockerbit. Vi kunde också tala om medialiseringsfaktorn. Alla dessa celebritiseringsströmmar höjer värdet av det kulturella och finansiella kapitalet.
Polarpriset har i år tilldelats två världsstjärnor, Sting och Wayne Shorter. Båda kan tillskrivas excellens och gränsöverskridande som Sydsvenskan så väl har beskrivit läs här https://www.sydsvenskan.se/2017-02-07/sting-och-wayne-shorter-far-polarpriset
Av utrymmesskäl eller okunskap har beskrivningen av Shorter blivit ofullständig i TV4 och SVT. Sydsvenskan förklarar betydelsen av Miles Davis och Joe Zawinul med vilka Shorter har arbetat. Flera decennier i jazzens historia tappades bort i gammelmedia när man utsåg Shorter till någon sorts the one and only jazz-musician. Shorter var bara en av många betydelsefulla musiker som överbryggade stilarterna bebop och fusion. Men Shorter har till skillnad från många av sina musikervänner överlevt för att kunna stå som värdig representant för sisådär hundra andra storheter. Sådan är celebritetskulturens funktionssätt under rådande förhållanden. Och man kan inte ge priset till stilarten fusion.
Om trumslagaren och författaren Art Taylor (1929-1995) hade levat och fått råda, då hade Polarpriset tilldelats någon av följande musiker som han intervjuade i Notes and Tones. Musician-to-Musician Interviews (1993) : Dexter Gordon, Miles Davis, Randy Weston, Ornette Coleman, Philly Joe Jones, Don Byas, Ron Carter, Johnny Griffin, Charles Tolliver, Eddie Lockjaw Davis, Errol Garner, Leon Thomas, Max Roach, Dizzy Gillespie (Polarpriset postumt 1993), Carmen McRae, Nina Simone, Tony Williams, Sonny Rollins (Polarpriset 2007), Don Cherry, Hampton Hawes, Kenny Clarke, Freddie Hubbard, Richard Davis, Elvin Jones, Kenny Dorham, Art Blakey, Hazel Scott, Betty Carter, Thelonious Monk.
Wayne Shorter, 84 år finns bara omnämnd i boken på två ställen och blev inte utvald för intervju av Taylor. Förklaringen kan vara den att Taylor såg det som ett svek att ägna sig åt fusion. I historisk belysning är nu fusion eller free jazz och gruppen Weather Report där Shorter verkade sedan länge accepterat. Priskommittéer är sällan banbrytande, men gärna profiterande på storheter och celebriteter som långt tidigare kan ha varit banbrytande.
Lästips: Taylor, Arthur, Notes and tones: musician-to-musician interviews, Expanded ed., Da Capo Press, New York, 1993