Utbyggnaden av Preemraff i Lysekil och Kinas hugg på Västsverige

Naturförstöring i kombination med Kinas ekonomiska maktanspråk är ett av hoten mot Sverige som står högt på agendan. Magnus Sederholm, läkare, forskare och styrelsemedlem SNF Sotenäs har skrivit i SvD i mars 2020.

Det är en av många källor som finns tillgängliga på internet. Utbyggnaden är en i raden av ödesfrågor för Sverige. Miljöpartiets Isabella Lövin svarade inte på frågan i SVT:s Agenda om partiets kommande beslut i regeringsfrågan. Det ser ut som att Naturskyddsföreningen får ta ett övergripande ansvar för att stoppa utbyggnaden under det att Miljöpartiet dansar vid vulkanens rand. Isabella Lövin, vice statsminister och klimatminister (Mp) ska avgå, men hon kommer att få bära ett tungt ansvar när domedagen randas. Maktspelet handlar om mycket där nu migrationsfrågan seglat upp genom Grön Ungdom med följdverkningar på andra stora frågor att besluta om med den bräckliga regeringen. Det är ett möjligt sätt att se på dagens politiska situation. Det kunde räcka med risken att Preemraff bygger ut med följder för Kinas ekonomiska maktanspråk.

Kulturstudion i SVT2 och solidaritet

I lördagskväll hade Kulturstudion besök av en dirigent och pianist i karriären. De bidrog med synpunkter på två superstjärnor, pianister som var ofattbart skickliga och framgångsrika. Programledaren ställde också frågor om arbetssituationen i skuggan av Corona. Som väntat kom gästerna att berätta om artistkollegor som stod i valet och kvalet om att avluta sin karriär. Då nämndes även andra yrkesgrupper som drabbats, scenarbetare, tekniker och personal av många slag. De har nu börjat uppleva att inkomsterna inte räcker till, inte ens för det dagliga uppehället, hyra, mat etc. Kulturvärlden har en hierarki där många på olika nivåer tvingas sluta för att inte komma tillbaka, från högsta stjärnstatus till påklädare och sminköser.

Kulturstudion bör under Corona lägga mycket större vikt och tid på den utsatthet som artister och personal drabbas av. Rapportering och diskussion bör ske om inte varje dag så åtminstone varje lördag i Kulturstudion. Det känns bara tomt och meningslöst att njuta av inslagen när tanken kommer smygande om de problem som Kulturen drabbas av, samtidigt som politikerna tappat greppet och förståelse av solidaritet.

Jämför gängkriminaliet med corona för daglig rapportering i TV

Sedan mer än ett halvår har medborgarna fått dagliga rapporter om corona. Ett stort ansvar har vilat på Folkhälsomyndigheten ofta förtstärkt med andra epidemiologer och forskare. Detta ständigt pågående arbete och rapportering under coronapandemin har vi vant oss vid. Ett stort behov av information har etablerats för allmänhet, sjukvården och äldrevården i hela landet.

Ett liknande ständigt pågående arbete med rapportering i media, främst TV skulle kunna införas för att kraftigt höja handlingskraft och beredskap mot kriminalitet. Genom att bara rapportera samma dag som illdåden har inträffat invaggas medborgarna i tron att därefter, kanske under några dagar är det lugnt igen. Så är det inte ute. De kriminella är aktiva hela tiden, även om media inte rapporterar. När klanledare eller gängledare själva blir mördade, då uppstår ett vakuum som andra krigar om för att fylla ut. Det har SVT lärt oss idag.

Tänk dig att rapportering sker varje dag i TV! Det kommer inte att vara nyhetstorka en enda dag. De gängkriminella kommer att vara aktiva, varje dag dygnet runt. Rapporteringen kommer att öka beredskapen och vaksamheten. En viktig sak blir hur Polisen kan upplysa hur medborgare ska kunna anmäla misstänkta individer och brott, anonymt om så önskas. Däremot är inte frågan löst om hur medborgarna ska kunna vittna anonymt i domstol. Det kanske kommer. Den frågan blir intressant att ventilera i de dagliga rapporterna i TV och andra media. TV är det viktigaste mediet. Det skapar samhörighetskänsla mot gängkriminaliteten. Sociala media måste också användas för att nå ut till de yngre och till alla som befinner sig på jobbet vid sändning av programmet. Efter några dagar har alla lärt sig att rapportering finns varje dag i TV.

Mp-ledarval är fel fokus

När ett av språkrören, Isabella Lövin avgår är det begripligt att media sätter hela fokus på frågan om efterträdare. Andra frågor kommer inom kort att ta över som EU:s stödpaket och maktskifte i Belarus som högsta prioritet. Inrikespolitiskt sker en fortsatt underminering av ställningen för S samtidigt som inget starkt regeringsalternativ kan skönjas.

Fortsättningen kan påverkas av starka tendenser i media. SVT tycks känna hotet om förändringar i sitt public serviceuppdrag, som visat sig i program som Aktuellt, Rapport och Agenda. Där har man blivit tuffare mot S-makten och S-styrda kvinnor och män i Staten. Alternativmedia växer och höjer nivån i samhällskritiken. Där gör Swebbtv framgångar vecka för vecka. Se upp S och S-kloner! Se upp globalister! Detta är stora krafter som kan komma i samsvängning med andra stora skeenden i världen som presidentvalet i USA och Kinas ambitioner om världsherravälde.

Grovt djurplågeri – våga störa!

Nu har alla riksdagspartier enats om en ny brottsrubricering: Grovt djurplågeri som ska leda till fängelse. Läs Expressen och Feber.

Miljöpartiet har enligt uppgifter i media varit emot skärpta straff som botemedel, men i detta fall anses fängelsestraff spegla brottet men utan närmare förklaring från Mp till ställningstagandet. Personer som begår övergrepp på djur genom försummelser och vanvård undgår även i fortsättningen fängelsestraff när brottet inte ses som grovt. Det riskerar att fria många förövare som har råd med advokater som kan försvara gärningspersoner som istället borde låsas in och beläggas med djurförbud.

Tyvärr syns inte någon diskussion om proaktiva insatser att förebygga och förhindra djurplågeri. Djurhållare kan leva ett ensamt liv med liten kontakt med omgivningen.
Grannar och ideellt arbetande personer skulle kunna stiga fram och inleda kontakter i förebyggande syfte. Som ursäkt att inte göra det brukar många skylla på att det kan uppfattas kränkande. Vad är viktigast? Djurens omvårdnad och skydd eller ”vett och etikett” ? Svaret är givet att omgivningen, goda grannar kan göra en insats om man vill och vågar.

Folkomrösta om EU:s stödpaket!

Stödpaketet på 750 miljarder euro kuppades igenom av EU-ledarna i förhandlingar under juli i år. Sveriges EU-avgift kommer därmed att öka till 45 miljarder kronor om året. EU-nämndens ordförande Åsa Westerlund (S) ska enligt TT och SVT ha meddelat att Stefan Löfven är fri att godkänna förslaget. Sveriges förhandlare, statssekreteraren Paula Carvalho Olovsson ska ha godtagit förslaget.

Svenska skattebetalare har anledning att fråga:
1. Vem fan är Paula Carvalho Olovsson?
2. Vad fan får vi för pengarna?

Sättet att formulera frågan har vi lånat från förre Scania-chefen Leif Österlund, som uttryckte sig rättframt utan omsvep när han fick en fråga om skatter. Den här gången är frågor om skatter och EU-avgiften extremt viktiga eftersom svenska skattebetalare nu riskerar att digna under skatteoket än mer under all framtid. Dessutom förskjuts makten från Sveriges riksdag till EU:s organ att beskatta och använda skattemedel.

Har de politiker som deltagit i denna beslutsprocess om EU:s stödpaket särskild förmåga att bedöma och besluta? Det finns inget som tyder på det. Tvärtom har de visat brist på omdöme när de inte ens försökt föra en diskussion med folket som kommer att få bära konsekvenserna. Har de ens diskuterat frågan med folkets representanter, dvs riksdagen? Grundpelare i svensk demokrati är:

”Svenska folkets urgamla rätt att sig själv beskatta utövas av Riksens ständer allena vid allmän riksdag.” — Regeringsformen, 1809
”Riksdagen beslutar om skatter och avgifter till staten samt om statens budget.” — Regeringsformen 1974, 9. kap, 1 §

Det rätta är nu att besluta om och utlysa folkomröstning om Sveriges del i EU:s stödpaket snarast! Om Sveriges folk och riksdag säger nej, då faller hela frågan om EU:s stödpaket till följd av EU:s regel om enhällighet.

Är vegobullar bättre aggregationsform än vegoburgare?

Mycket av kampen om vegomarknaden har att göra med val av form på produkten.

Ikea satsar på formen bulle. Det är en naturlig fortsättning på Swedish meatballs gjord på kött. Vegobullen, eller veggobullen kan behandlas för att få en stekyta på en stor del av bullen. Den låter sig också serveras med andra komponenter som t.ex gröna ärter och lök eller rotsak för näringsinnehåll och synintryck av skurna grönsaker som bryter av mot det uniforma runda som ärter och bullarna ger. Komponenterna ger också en färgvariation som tilltalar ögat och de sensoriska mekanismerna.

Beyond meat satsar på platta runda vegoburgare, som är effektivt i början av konsumentens tillägnelse, tycks tillverkaren tro. Då kan man bygga burgare på bild och i verkligheten i flera lager med bröd och tillbehör och avbilda produkten i genomskärning med en färsliknande snittyta som ska få oss att drägla.

Valet av form är ett strategiskt beslut som kommer att ge utslag den närmaste framtiden. Men då kan väl en producent välja båda aggregationsformerna, säger vän av ordning. Njäe, det splittrar resurserna och produktlöftet till konsumenten. Detta är kanske en tillspetsning av marknadsföringens förutsättningar och kommer kanske att visa sig vara fel. Men möjligheten finns att vi kommer att bevittna ett marknadskrig av oanade dimensioner som heter Bullen eller Burgaren.

Jag vill tipsa dig om denna artikel från Svenska Dagbladet:

Drömmen om norra Sverige, som den ser ut för en som lämnat

Detta var texten i mitt mail till vänner och bekanta, tio stycken, från Ystad i söder till Skellefteå i norr. Även lokala kontakter i Robertsfors kommun fick samma korta mail, boende i Ånäset, Buafors, Jomark och flera män inom politiken, tio stycken. Det är smått sensationellt att en rikstidning intresserar sig för ”mellanbygden” i Robertsfors, mitt emellan Umeå och Skellefteå. Läs artikeln du också!

Vänner och bekanta i ”schtaan” kvitterade mottagandet av länken och kom också med en och annan kommentar. En kompis i Skåne tyckte att artikeln väckte en filmupplevelse till liv, filmen ”Vem älskar Yngve Freij” med Allan Edwall efter en roman skriven av Slas, Stig Claesson 1968. Samma sak tänkte en vän på fina gatan Strandvägen i Stockholm. Släktingar i Uppsala tackade. En barndomsvän från Burträsk boende i Uppsala tackade för trevlig läsning. En värmlänning ville påminna om att det inte bara är i Västerbotten som det finns stora författare.

Men ingen av de tio mottagarna i Robertsfors skickade ens ett kort och kärvt Tack. Jo en, men han bor till hälften i Dalarna. Kommunalrådet, kommunchefen, kommunpolitiker i M, SD, S, C etc var knäpptysta. Inte ens bekanta i grannbyar tackade för tipset om artikeln på Kultursidorna i Svenska Dagbladet. Vad skulle Slas ha tänkt om dessa glädjedödare? Han skulle nog bara ha dragit ner kepsen till näsroten med en suck. Råder brist på självkännedom och självförtroende i Robertsfors? Neonskylten till nedlagda Nysätra Järn & Färg är ett fornminne för stockholmare att söka upp. Tänk stort!

PS Schtaan betyder staden

Är Corona-strategier blott synpunkter?

Numera diskuteras s.k. strategier för Corona dagligen och stundligen. Det pågår i Sverige och hela världen och mycket kommuniceras i media av alla slag. Idag måndag har vi sett att Tom Britton, professor i matematisk statistik vid Stockholms universitet har lagt fram en ny strategi i DN debatt, ett fempunktsprogram.

  1. Kontaktspåra enstaka fall och inför förstärkta lokala restriktioner.
  2. Reservera förstärkta nationella restriktioner, för situationer med mer omfattande smittspridning inom landet respektive andra länder.
  3. Vänta med att lätta på ytterligare restriktioner till mitten av september.
  4. Inför därefter successivt lättnader i fysisk distansering för gruppen 70+ och befolkningen i stort.
  5. Rekommendera användande av munskydd vid trånga folksamlingar inomhus.

Här finns inga budgetrestriktioner satta, vilket inte motsvarar den s.k. verkligheten. Budgetrestriktioner finns överallt mer eller mindre tydligt formulerade. Programmet skulle behöva genomgå ytterligare bearbetning. En del i den bearbetningen är att kvantifiera och prissätta olika aktiviteter och resurser som Britton har föreslagit. Det är ett mycket omfattande arbete som måste bedrivas på både statlig och regional nivå. Om vi tänker oss att Brittons program vinner gehör så bör det av nödvändighet förvandlas till ett program med budgetrestriktioner. Uttryckt på annat sätt måste personal på alla nivåer, från räknenissar till hyllade nationalekonomer göra beräkningar utifrån budgetramar, kort sagt vad aktiviteter och resurser får kosta. Etiska problem uppkommer oavsett om budgetramar kan hållas eller kommer att överskridas. Den svära frågan kommer att bli: Vad är ett människoliv värt? Detta måste brytas ned i värdet per levnadsår för olika stadier i livet. Hur obehagligt det än kan vara att inse detta kommer det att bli nödvändigt om kravet är att maximera nyttan av en viss mängd pengar. Strängt taget räcker det inte med att prissätta levnadsår för olika stader i livet. Även livskvalitet och variationer behövs i kalkylen. Värdet på ett levnadsår är då lägre för en Corona- patient som undergått svår behandling som satt ned livskvaliteten. Är en kvinna som kan föda barn mer värd än en man? Är vissa yrkesgrupper mer värda? Så kan man fortsätta långt och länge.

Det sorgliga är att dessa frågor är oundvikliga. Men få vågar tala om det. Uppenbarligen har inte Tom Britton velat ta upp priset på ett människoliv som en parameter. Det är mycket besynnerligt att han inte ens berört frågan. Har begreppet strategi devalverats under ett halvårs Corona-kris? Står strategi numera för synpunkter i allmänhet snarare än för strikta analyser. Det är isåfall djupt olyckligt att devalvera begrepp som strategi eller matematiska modeller. Britton har undertecknat artikeln: ”professor med smittspridningsmodeller som forskningsområde.” Han gör således inte anspråk på att uppnå ett teoretiskt optimum. Det kan ses som en reträtt, en mycket vis reträtt för honom inför ouppnåeliga mål. Men detta kan ändå inte undanröja den svåra etiska frågan om hur människoliv ska åsattas ett pris i kalkyler. Det är den dystra verkligheten.

Säkerhet och risk inför årsskiftet 2020/2021

Vi går mot hösten, fortfarande med en efterhängsen och skön sommar trots allt. Trots Corona-kris, EU-kris, krigsrisker globalt och i vårt nätområde. Tillvänjningen är förbluffande stor. Koka grodan-metaforen kan tas fram allt oftare, men tycks inte fungera som varnande exempel. Kanske är det bra. Med rädsla för utmaningar och faror blir det kanske värre. Men risken är också att allt brakar samman värre efter den tillvänjning som ständigt pågår till kriser.

Den enskilde har nu sämre överblick eftersom arbete hemifrån blivit utbredd. Det är vad vi tror. Kanske har många företagsamma personer tagit egna initiativ med kontakter för att känna av livet som pågår. I företag kan risk och osäkerhet bli monumental. I många branscher är julhandeln en tung del av årsbudgeten. Låter det löjligt småborgerligt att påpeka det? Men så är det. Resursanvändning och omsättning under andra halvåret blir nu svårare, mycket svårare att budgetera. Det torde vara för tidigt att antecipera konsekvenser av Amazon. Det är svårt som det är redan utan Amazon. Effekterna av Amazon kommer med kraft först 2021.

Den privata sfären kommer att påverkas än mer av pågående Corona-kris och andra kriser. Slitaget på familjen och partners ökar med uppbrott och separation som följd.
Det gör det ännu svårare för verksamheter av alla slag. När januarimorgon 2021 randas, hur ser det ut då? Är stora delar av företag och samhälle utslagna, även om betongväggarna till synes ger intryck av oföränderlighet? Väggar i betong eller korslimmat trä kan också spegla ett Fata morgana.