Säkramiljön.nu

Västanfors i Västervåla församling, Fagersta får tjäna som exempel på det omedvetna lågenergikriget mot veganism.

Här annonseras en veckomeny vecka 29 innehållande kött-,fågel- och fiskrätter.

”Det finns alltid ett vegetariskt alternativ och en bonusrätt.”

Den gäst som vill beställa vegetariskt måste säga till särskilt, utan att det framgår på menyn vad alternativet innehåller. Om det är vegetariskt eller veganskt framgår inte. Än mindre vad som ingår. Visas rätten på en tallrik? Är det samma rätt varje dag? Är det en ospecificerad rätt som inte en allergiker kan äta, eller en strikt vegan? Man måste alltså ställa till med besvär, skulle en normalblyg gäst tycka. Restaurangen kanske uppfattar sitt erbjudande som höjden av generositet. Däri ligger det omedvetna och problematiska. Tyvärr blir denna meny ett slags lågenergikrig mot veganism, vecka ut och vecka in.

P.S. Vad bonusrätt innebär framgår inte. Är det uppvärmda rester från tidigare dagar?

En officersaspirant berättar om sammanhållningen och traditioner:

– Gemenskapen blir väldigt stark när man bor så nära varandra. Jag tycker att det är särskilt roligt att skolan präglas så mycket av traditioner. Varje år har vi till exempel något som heter Vikingablotet, då klär vi ut oss till vikingar och så ska man sno varandras flaggor. Efteråt äter vi grillat vildsvin tillsammans och har kul i mässen. Det är ett roligt sätt att komma närmare varandra och välkomna nya studenter.

Det ska tydligen vara rejäla tag i fostrandet av kamrater i officersutbildingen. Viltsvin är ju dessutom en resurs för fältmässiga förhållanden i krig eller beredskap. Men om man vill efterlikna förhållanden under den s.k. vikingatiden är matvanorna mycket varierande. Naturens skafferi var oändligt med animalier och vegetabilier. Så på Försvarshögskolan har man inte bemödat sig om att tänka längre än till vildsvin. Om man i officersutbildningen vill införa ett pedagogiskt moment vore det både önskvärt och angeläget att undervisa om naturens hela skafferi. Att välja grillat vildsvin liknar mest ett machoideal kopplat till grillat kött och därmed ett litet men synligt inslag i ett lågintensivt krig mot veganismen.

”Somrig matlagning” med Susanne Jonsson i Umeå, kan det framkalla annat än feelgood på tittarna?

Susanne Jonsson trippar leende omkring mellan intervjuerna och musiken med gulliga kommentarer om rätter som visas och serveras. Alla närvarande myser ikapp. Men varför får inte veganska rätter sin beskärda del i programmet? Nu är det bara en liten förrätt i ett minimalt dricksglas som är vegansk.

I premiärprogrammet förklarar Susanne för programledaren Pia Herrera att hon gärna ”kör lite norrländskt”. Renkött och Västerbottenost kan ju passera som norrländskt. Men hur är det med avokado, maskinskalade räkor, meloner och kött-och mejerisortimentet? Det börjar bli dags att tänka om vad som kan betecknas som norrländskt. Eller lokalt. Umeå har sedan 90-talet kallats Veganstaden. Tack vare en stor andel av stadens 35.000 studenter har den positionen erövrats och blivit rikskänd. Om syftet i programmet är att föra fram den lokala matkulturen, då borde veganska rätter få utrymme. Inte bara ett litet dricksglas med melonbitar som kan kallas vegansk. Ett sätt att flörta med lokala slakterier och mejerier. Det är vad det är, vid närmare eftertanke.

Och vem skulle misstänka den leende kocken för sådan manipulation?

Lönneberga ligger i Småland. Onsala ligger nära Göteborg på västkusten. Ägaren av varumärket heter Atria och är ett finskt företag.Innehållsförteckningen upptar griskött som kan vara svensk/utland. Innehållet är en kallrökt korv med griskött, grisfett och potatis som huvudingredienser. Fetthalten är 31%. Korven säljs i alla butikskedjor i Sverige.

Informationen på förpackningen är så förvirrad att man kan tro att korvmakaren fått korvdille. Men med den röda lappen 25% rabatt gick den att sälja.

Delirium eller dille (vardagligt) är en drogutlöst eller organisk psykisk störning vars centrala symtom är desorientering, det vill säga nedsatt förmåga att korrekt identifiera tid, rum, egen person och aktuell situation. Källa Wikipedia.

Intresse för vegankost har ökat och diversifierats under 2000-talet. I samband med klimatfrågans överordnade roll i samhällsdebatten blev vegankost en boom i västvärlden, från 2006 när Sternrapporten blev en tidsmarkör och urkund för idéer i klimateran. För att försöka undvika det kontroversiella veganbegreppet har ”växtbaserat” fått stor spridning. De överordnade begreppen har varit uthållighet (sustainability) och klimat (climate change). Jämsides med denna utveckling fick vegankost ökat intresse, både som hälsoargument, klimatargument och djurrättsargument. De tre aspekterna fanns åtskilda men kom att korsa varandra mer och mer. Det rena djurrättsargumentet har tappat i relativ betydelse, medan hälsoargumentet har vunnit i relativ betydelse. För den breda publiken har djurrättsargumentet blivit en bisak och kopplas knappast längre till andra argument. Men djurplågeriskandaler t.ex i transport och slakt kan göra att debatten om djurrätt blossar upp under några veckor i media.

Till denna utveckling bidrar en rad beteenden hos konsumenter, butiker, restauranger och storhushåll. Det gäller de som är starkt beroende av förändringar i marknaden, men även marginella intressenter som ser effekter på sin egen marknad, trots att det handlar om indirekt påverkan och ofta renommésnyltning. En sorts symbios, en parasitism inom kommersialismen.

Här ett lokalt exempel som visar på komplexiteten och där analysen brister. Universitetets restaurang i Uppsala, Matikum är ett exempel. Där serverades tre varianter före pandemin, t.ex torsdagar på temat ”ärter med fläsk”. Då serverades varianter med följande benämningar;

• vegansk – ärtor (utan fläsk), tunna pannkakor, tillagade med ”havremjölk” men utan ägg eller komjölk. Serverades med ”havregrädde” och sylt.
• vegetarisk – ärtor (utan fläsk), tunna pannkakor, tillagade med ägg och komjölk
• animalisk – ärtor med fläsk, tunna pannkakor tillagade med ägg och komjölk. Serverades med vispgrädde och sylt

I alla tre fall användes vetemjöl icke närmare deklarerad med ursprung. Tunn pannkaka kunde även vara förstärkt med rivna morötter i smeten för vegansk och vegetarisk variant. (Reservation för enskilda ingredienser, men principen framgår ändå.)

Gästerna får info på en menytavla, även svar på muntliga frågor från serveringspersonal. En majoritet äter i restauranglokalen där viss valfrihet finns för val av bordsgrannar, stora runda bord och små bord för fyra personer, med möjlighet att skjuta ihop eller flytta isär borden.

Några tar hämtmat som äts någon annanstans, i tjänsterum, i lokaler med sittgrupper eller utomhus den varma årstiden. De styrande, oklart vilka, menar att full valfrihet erbjudits. De styrande vet inte, eller låtsas att inte veta om de strikta gränser, som etiska veganer har gentemot alla de andra kategorierna. Med varierande styrka kan en obehagskänsla hos etiska veganer finnas gentemot de övriga. Dessa gränser förnekas eller hånas av allätarna. För en strikt vegan är utbudet så komplext i alla sina delar att det kan liknas med ett minfält som ska passeras. Detta läggs till den studiestress som redan topprider studenter och lärare. De som inte väljer något av alternativen har egen, ofta påver mat som äts kall eller uppvärmd. Andra hoppar över lunchen. Allätarna väljer sällan det veganska eller det vegetariska alternativet, i så fall sker detta med hälsoargumentet, knappast med etiska argument. En rätt som tilltalar både vegetarianer och allätare är t.ex lasagne med spenat och andra grönsaker. Men inte veganer om pastan är gjord med ägg, vilken den nästan alltid är.

Denna ordning gällde innan pandemin. Det återstår att se om förhållanden förändras efter pandemin med avseende på alternativ på menyn och hänsyn till etiska ”röda linjer”. Ingen skugga faller på personalen som är mycket kunnig och vänlig och som lyssnar lyhört på varje beställning för att tillmötesgå gästernas önskemål. Ursäkta kollektiv behandling av personal. Den personliga kontakten kan bli ett bra medel att komma vidare. Problemet är: Ska de röda linjerna för etiska veganer respekteras och tillmötesgås? Det skulle kräva stora förändringar som dessutom skulle påverka kostnaderna. Det handlar om att inrätta en separat restaurang för etiska veganer. Debatten kan bli mycket inflammerad. Inspiration kan hämtas från Lars Strannegård, rektor för Handelshögskolan i Stockholm som kommit ut med en bok om betydelsen av god kunskapsmiljö: Kunskap som känns: en lovsång till att lära sig något nytt, Mondial, Stockholm, 2021.

Det är en skam att bursystem tillåts ända till 2027. Risken finns också att dispenser kan komma att ges. I Sverige finns fortfarande 500.000 värphöns i bursystem efter burstopp.

Vad får djur i bur istället? Vi kan utgå från att ekonomiska motiv kommer att styra. Det innebär att producenterna även efter 2027 kommer att sätta in så många djur som möjligt i begränsade utrymmen. Detaljreglering kommer att finnas även i fortsättningen med starkt inflytande från animalieproducenterna.

De organisationer som arbetar för s.k. djurskydd och djurvälfärd har alldeles för låga ambitioner. Det låter bättre än vad det är i praktiken. Hoppet står till djurrättsorganisationer som har en annan filosofi, att animalieproduktionen med allt sitt lidande för djuren ska avskaffas.

Arlas recept är en orgie i onyttiga och etiskt dubiösa maträtter med mejeriprodukter som huvudråvara.

Det stora företaget tycks tro att det är möjligt att runda etiken genom piffiga recept i stort antal, 411 recept! Det är som prästen som i sitt manuskript skrev en påminnelse till sig själv: Svagt underbyggt, höj rösten. Under vintern har vi sett reportage ”Uppdrag granskning” som visar djurplågeri i besättningar med mjölkkor. Reportaget visar Kravgårdar som utges för att hålla bättre standard och djuromsorg. Vad vi får se är djurplågeri och snusk. Kor som trampar i sin egen avföring och med ett pansar av gödsel på delar av kroppen.

Men inte bara djurplågeri finns i Arlas verksamhet. Slutsteget i verksamheten är tillverkning och marknadsföring av produkter. Midsommarhelgen som är en av våra fyra stora mathelger, toppas med en orgie i reklam för användning av grädde, ost och keso. Mejeriprodukterna kombineras med nötkött, griskött, fisk och kyckling som nästan uteslutande är industriellt producerade under vidriga förhållanden. Men av det visas inga spår i de piffiga pajrecepten och salladerna.