Klockan är några minuter över 17 när en röst i Sveriges Radio meddelar att socialdemokraterna beslutat sig för att föreslå att Sverige söker inträde i NATO. Reportern förvarnade om att det är ett historiskt beslut som lyssnarna skulle få ta del av.
Då är det också läge för alla och envar att tänka efter inför framtida tillbakablickar. Var är du och vad jag gör du när nyheten kablas ut? Själv gör jag absolut ingenting mer än att lyssna på radion.
Finlands president ringde häromdagen till Rysslands president enligt uppgift i media. Ett lugnande besked gavs av Rysslands president att Finlands ansökan till NATO inte tas som ett hot mot Ryssland. Inför offentligheten har meddelats att leveranser av el stängs av den 14 maj, vilket motsvarar tio procent av Finlands årsförbrukning. Denna uppgörelse framkallar spekulationer. Varför så återhållsam mot Finland?
Media har spritt bilden och uppfattningen att Rysslands president är sjuk, mycket sjuk. Det uppges att han bland annat drabbats av cancer.
Om man lägger ihop 1+1 kan man med hjälp av fantasi anta att sjukdomen har blivit en bricka i spelet. Det inses lätt att den högsta önskan är att bli fri från sjukdom. Det är rimligen det mest värdefulla överhuvudtaget. Om jag förfogade över kontakter med pengar och den främsta expertisen i världen, möjligen i Finland, skulle jag sälja icke-aggressionspakt mot hälsa. Den här beskrivningen är kärnan i en idé. Att realisera idén torde vara möjligt med hjälp av skarpa hjärnor som får samarbeta med säkerhetstjänsten i de båda länderna.
Om fantasin slår fel, kan idén ändå bli intrigen i en bästsäljande roman. Alltid något.
”NATO-hyckleriet når oanade höjder” skriver Rune Lanestrand på sin blogg där han gisslar socialdemokratins hunger att bevara makten. Det gäller också andra riksdagspartier.
I sammanhanget bör kritiken upprepas mot att stänga fullt fungerande kärnkraftverk. Lördagen den 14 maj stänger Ryssland av elleveranser till Finland som motsvarar tio procent av årsförbrukningen i Finland, vilket sätter tryck på Sverige att ersätta bortfallet.
All fokus är för närvarande riktat mot Finlands beslutade och Sveriges eventuella ansökan om medlemskap i NATO. Allt med högsta hastighet. Det gör att väljarna tappar uppmärksamheten på stora viktiga frågor, som energipolitik, jordbrukspolitik, penningpolitik, finanspolitik och många andra politikområden som också måste prioriteras. Om prioriteringarna blir för många och krävande då kan det bli skit av allting. Vem vill ge den gåvan till den lede Fi? Därför är det väl använda minuter att läsa Rune Lanestrand.
Turkiets president Erdogan vill inte att Sverige och Finland ska bli medlemmar i NATO. Hans argument är att Sverige har blivit tillflykt för terrorister, främst PKK. Det kan tolkas som ett legitimt argument på många håll i världen. Men är det trovärdigt och tungt vägande? Är det en dolkstöt i ryggen på Sverige för engagemanget i samband med pogromerna mot armenier? Sverige genomförde en kampanj 2010 för att rikta världens blickar på ett folkmord 1915. En diplomatisk kris uppstod 2010 mellan Sverige och Turkiet dä respektive ambassadörer kallades hem. Det finns konflikter som aldrig blivit utklarade mellan de båda länderna. I nuvarande situation har Turkiet valt en av konflikterna som passar processen. Det råkade bli Sveriges relationer till PKK. Tacksamt att tillgripa, tacksamt och möjligt att förhandla bort. Kanske i utbyte av någon fördel, ännu icke nämnbar.
När det gäller Rysslands sedan lång tid framförda argument mot att få fler Natoländer inpå sina gränser finns något som är svårt att kommunicera. Egentligen är det bara att titta på kartan för att förstå mer av Rysslands position. Med Sverige och Finland som NATO-medlemmar bör vem som helst kunna förstå något av djupt mänskliga reaktioner. Avståndet till Västerhavet blir mentalt oerhört mycket större. De andra länderna kring Östersjön är redan medlemmar i NATO. Kaliningrad, ett län i Ryssland, är ett andningshål men ser ändå ynkligt ut för att vara fönster mot Väster för världens till ytan största land. Ja, men vattenvägarna då med Finska viken som utfart till internationellt vatten? Ett försök att tolka den mentala upplevelsen leder dock fram till att ”ryssen” kan känna sig ännu mer inklämd om Sverige och Finland ansluter sig till NATO. Känslan kan finnas för alla nivåer, i luften, på havet och under vattenytan. Poängen för detta försök till tolkning av ”ryssens” mentalitet är att det inte går att använda i realpolitik. Ett icke-problem för ”ryssens” motparter.
Så här kan man fortsätta att inventera vad som kan kallas pseudogeopolitik. Pseudoproblem kan vara omöjliga att föra in i säkerhetspolitisk analys; icke förty kan de vara relevanta för någon av parterna.
I Finland uppgavs att över 70 procent är för ansökan om anslutning. Sverige ligger steget efter, där en analys presenteras idag fredag av regeringen och riksdagspartierna. Allt lutar mot att ansökan kommer att lämnas in kommande vecka av sittande regering. Med tanke på den korta tiden för den demokratiska processen i Sverige är det i sista minuten som återstående överväganden kan göras. En livsviktig aspekt är etiken för enskilda och familjen. Vilka frågor kommer barn och barnbarn ställa de kommande åren och långt in i framtiden? Beroende på utvecklingen för geopolitik och ända ned till den privata familjesfären kan frågor, nya frågor, konflikter, nya konflikter komma upp. Kommande generationer kommer som tidigare generationer ställa kritiska frågor, eventuellt också sådana som leder till motsättningar, nya motsättningar. Vi ska inte glömma att det finns och kommer att finnas utrymme för samförstånd och solidaritet. Men motsatsen är också tänkbar.
Att skaffa information och att delta i diskussioner om NATO-frågan kan och bör göras före ett kommande beslut. Att lyssna på synpunkter som inte nu har fått stort utrymme. Vem har tagit del vad Svenska Freds anser före beslutet? Samma sak gäller för riksdagspartier och diskussionsgrupper på sociala media, Facebook, Twitter, Tinder etc. Debatten i gammelmedia (vilket korkat namn) erbjuder sysselsättning all vaken tid för den som vill och förmår. Många i den offentliga sfären men också i den privata sfären kommer att ställas till svars för i stor sett allt. Det duger inte att komma med svar som: Det hade jag inte en aaaaning om. Framtida generationers dom kommer att bli skoningslös. En fråga att bevaka är rätten till uppsägning av ett NATO-avtal. Det kan Du, allmänheten och yrkespolitiker bevaka.
Aftonbladet idag:
”Polens premiärminister Mateusz Morawiecki säger att Vladimir Putin är farligare än både Adolf Hitler och Josef Stalin, rapporterar Independent och hänvisar till The Telegraph. ”Putin är varken Hitler eller Stalin. Tyvärr är han farligare” skrev den polska ledaren i en krönika under tisdagen. Enligt Morawiecki är den ryska presidenten farligare för att han har ”dödligare vapen” till sitt förfogande och nya medier som enklare kan ”sprida propaganda”.
Ibland, särskilt under långvarig och hård stress kan det enklaste vara både det svåraste och det mest avlägsna. Polens premiärminister, född 1960 har formulerat något som nu kan låta självklart, men som det tog tid att nå ut med.Slutsatsen om Putins farlighet kan dessutom tas vidare med tanke på Putins eventuella sjukdomar. Minskar eller ökar hans farlighet med eventuella sjukdomar? Tanken på en extatisk cowboy ridande på en interkontinental kärnvapenbärande missil som inte kan stoppas av någon såg vi i filmen Dr. Strangelove or: How I Learned to Stop Worrying and Love the Bomb.
Semiotiken kan varieras på många sätt för att skapa undergångsstämning. Men ett torde vara alldeles klart, att vi nu betraktar Vladimir Putin på helt nya sätt med våra rädslor så fort han dyker upp i media.
Nu behövs i stort sett all fisk för konsumtion beroende på säkerhetsläget. Det kanske blir som under andra världskriget. Jag har faktiskt träffat en äldre dam som klagade över att behöva äta sill varje dag under andra världskriget. Så hon tackade nej när jag hade köpt en hel tunna och delade ut som julpresent till vänner och bekanta, jag tror året var 1985.
Fiske för foderändamål bör regleras eller helt förbjudas. Nästan allt går till laxfoder, där laxen har exporterats över hela världen, bl.a till Ryssland. Ett problem med sill och vissa andra fiskeslag som matfisk är att en stor del går till Kina för rensning och förädling. Det har varit mycket billigare trots dubbla frakter, till och från Kina. Men det kan ändra sig.
Av Miljörealisten
SVT och andra media har larmat att dispens för dumpning av muddermassor kan utgöra en potentiell miljöfara. Underlaget för larmet är en doktorsavhandling från Stockholms Universitet samt Östersjöcentrums Policy Brief, säkrare prövning krävs av dispenser för dumpning till havs.
I dokumentet konstateras att i 80 procent av dumpningsärendena placeras massorna på land eller används som byggnadsmaterial. Eftersom mängden muddermassor varierar kraftigt från projekt till projekt dumpas 90 procent av mängden, totalt 33 miljoner kubikmeter, genom tillstånd givna under åren 2015–2019. Av mängden kommer 64 procent från ett objekt.
Sedan pekas på de negativa effekterna av dumpning och att otillräckliga bedömningar ligger till grund för dumpningsdispenserna.
Östersjöcentrums rekommendationer är att;
Förtydliga vad ”olägenhet för miljön” innebär så att föroreningars potentiella ekologiska effekter på miljön inkluderas, även sådana som kan uppstå under framtida förändrade förhållanden.
Förbättra bedömningarna av dispenser från förbudet att dumpa till havs genom att:
De miljökvalitetsnormer som har tagits fram för den vanligaste föroreningen TBT är framtagen med stor marginal. Gränsvärden baserade på risken för påverkan kan vara omotiverat stränga.
Det finns idag i Sverige inte något vedertagen metod att bedöma den samlade toxiciteten hos muddermassor. Det skulle vara önskvärt eftersom metaller binder hårt till partiklar och inte löser sig i vattenmassan. Detta kan observeras i sjöar med naturligt höga förekommande metallhalter, vilka kan ha ett rikt växt- och djurliv.
Självklart skall risken för spridning från massorna beaktas.
Resonemanget om redan förorenad eller uppvisar låga naturvärden kan tillämpas på andra områden. Den lokala miljön skadas oåterkalleligt och störs vid etablering av vindkraftverk, inte minst till havs, och andra miljöstörande verksamheter, men sett över en större yta kan den eventuella nyttan överväga. Där det redan finns miljöstörande verksamheter kan det vara lättare att få acceptens för en utökning än att använda ej exploaterade områden. Analogin med dumpningsplatser är uppenbar.
Det som inte nämns är att TBT är ett nedbrytbart ämne och att halterna i Östersjöns sediment har minskat, vilket framgår av SGUs rapport 2019:06.
Framtida förändringar är svåra att förutse. Det gäller såväl för sediment som läggs på landdeponi som de som dumpas. Deponier på land byggs understundom med låg kvalitet och är inte långsiktigt hållbara. Dumpningsplatser kan utsätts för jordskalv, såväl på land som i vatten. Det vi gör idag måste vara tekniskt möjligt och motiverat från miljösynpunkt och sist men inte minst ekonomiskt rimligt. Miljöalarmister har en förmåga att bortse från kostnader när det allmänna skall stå för notan.
Det är naturligt att mark- och miljödomstolarna dömer lite olika inom lagens ram. Varje enskilt fall har sina förutsättningar. Givetvis hade det varit önskvärt att domarna kring Östersjön harmonierar med de länder som angränsande till Östersjön. Men det kommer nog att förbli en dröm!
Det är tur att vi inte har Miljöpartiet, Team Greta Thunberg och andra aktivister, som vanligen saknar djupare kunskap i sakfrågorna i debatten kring sedimenten. Men dessa klarar vanligen bara av en fråga i taget. Helhetsanalys och hållbarhetstänkande saknas hos dessa grupper.
Det kan ifrågasättas om forskargrupper skall ge sig in i en politisk debatt, risken finns att de blir politikernas gisslan. De skall däremot tillhandahålla objektiva fakta, även i de fall de är obekväma för beslutsfattarna!
Skribenten har arbetat med undersökningar och prövningar inför omhändertagande av förorenade sediment i Västernorrland, Västerbotten och Norrbotten.
SvD skriver idag om ”Kina dumpar datorer gjorda i utlandet” med TT-Bloomberg som källa. I den korta notisen berättas att inom två år ska alla utländska datorer i statskontrollerade myndigheter och företag ska vara utbytta mot mot inhemskt tillverkade datorer.
En fråga som inställer sig är om kommunistpartiet har sett till att alla datorer är förberedda för att göra all information tillgänglig för partiet och för polismyndigheten. Onekligen en bestickande möjlighet för maktens kreatur, som Olof Palme skulle ha uttryckt saken. Men några bevis för detta finns inte. Att testa kommer dock att vara möjligt men farligt. En fråga är också om kinesiska statskontrollerade företag i Sverige, EU och restan av världen kommer att få sina datorer utbytta.
Uppenbarligen finns osäkerhet i samhället och i sina demokratiska församlingar. En viktig indikator är andelen ja, nej och vet ej i socialdemokraterna. Eftersom den nuvarande S-regeringen har ansvaret att göra en ansökan (letter-of-intent) eller att avstå, ligger det moraliska och reella ansvaret på S, även om väljarandelen är under hälften, 31,8 procent i Novus mätning den 5 maj.
Förändringar den närmaste tiden kommer att få betydelse, bl.a av det skälet att andelen Ja kan gå både upp och ned som regeringen inte kan undgå att förhålla sig till. Många har påpekat att beslutsprocessen går snabbt, kanske alltför snabbt. Andra anser att beslutsprocessen bör gå så snabbt som möjligt. Beslut om NATO-ansökan är inte längre ett enkelt Ja eller Nej eftersom det finns flera sorters Ja och flera sorters Nej med olika stöd från grupper av flera slag. Om modifikationerna växer regeringen över huvudet kan beslutslåsning inträffa. Huruvida regeringen har en Plan B är icke känt. En Plan B skulle kunna vara folkomröstning som ironiskt nog är en icke-beslutande omröstning.
Men för närvarande den 7 maj 2022 talar det mesta för en ansökan, förutsatt att Finland också lämnar en ansökan.