Så sa produktionschefen, högst i hierarkin inom ledningsgruppen, blivande VD och koncernchef inför kollegorna i det största och marknadsledande företaget Kronfågel AB. Det utspelade sig vid lunchbordet en dag 1980 när ägaren till Kronfågel, Scan Slakteriförbundet meddelat att största konkurrenten Ivo Food med varumärket Ivars kyckling hade förvärvats. Kommentaren framstod som en vädjan om sympati från sina kollegor. ”Brådskan”, nu ödmjuk och nära självutplåning, mötte min blick diagonalt över långbordet. Jag kände att detta kanske är ett ögonblick som jag kommer att minnas senare i livet. Mot mitt väsen att alltid svara höll jag denna gång käften. Min tanke var att högmodet förr eller senare skulle straffa sig. Matfågel, kyckling har kommit i strykklass på en marknad med ökad medvetenhet och krav på djurskydd.
Idag har Djurens Rätt redovisat en undersökning som visar på systematiskt djurplågeri.
Även styrelseordförande i Vattenfall, Lars G Nordström blånekar till ansvar för nedläggningen av reaktorer. Nedläggningen av Ringhals två av fyra reaktorer blir ännu hetare de sista dagarna före valet.
Verklighetsbeskrivningen av svensk och global ekonomi är och kommer att vara central. I tidigare nedgångar har ett språkbruk vuxit fram som med tiden blivit, om inte obsolet så kan man åtminstone kalla språkbruket slitet och missvisande. Finanskris är ett uttryck som använts under decennier som idag förvanskats till att stå för stora ekonomiska problem i finansvärlden i allmänhet. Och ett jättebra ord för rubriker i för ”löpet” och tidningarna. Men vad står det för?
Jag föreslår att nya uttryck används som kan förmedla allvaret och innebörden för det Europakrig som pågår mellan EU:s medlemmar och Ryssland, den Ryska Federationen. Samtidigt pågår upptrappning av motsättningarna mellan USA och Kina. Ett sammanfattande begrepp föreslås: krigsekonomi. Vi lever och verkar inom en krigsekonomi med de påfrestningar och offer som människor och strukturer drabbas av. Men också en krigsekonomi som skapar nya möjligheter för stora och små aktörer.
Hur länge krigsekonomin blir förhärskande kan vi bara spekulera om. Om Putin kommer att spela en så central roll som media rapporterar, så är hans återstående livslängd central för analys och prediktion. Krigsekonomin kan bli lika långvarig som kriget i Ukraina befaras bli. Krigsvetenskap har tack vare media blivit uppmärksammad i samma grad som nationalekonomi, makroekonomi.
Som kriget i Ukraina fortfarande pågår och tillförseln av prisledande rysk gas har strypts finns anledning att ompröva energipolitiken i grunden. På kort sikt kan drastiska åtgärder vidtas i väntan på en mer långsiktig energiplan. Kunde man odla potatis på skolplan vid Sveaplan under 2:a världskriget, så kan vi smälla upp ett antal vindkraftverk på Ladugårdsgärde under nuvarande ekonomiska krig. Kaknästornet som är 155 meter högt kan få sällskap av vindkraftverk som är mer än dubbelt så höga. Det skulle vara ett kraftfullt verktyg för att tala om att nu är det allvar, tiden är inne.
Just vindkraftverk kan byggas på relativt kort tid efter tillstånd. Behovet är som störst i elområde 3, dvs. södra Sverige. Motståndet och den långa tiden för prövning har satt stopp för mer vindkraft i Syd. Det var en seger för vänner till naturen, människorna och djuren. Nu har förutsättningarna ändrats radikalt. Det är rimligt att tro att opinionen mot vindkraft har förändrats i det ekonomiska krig som nu utkämpas inför våra ögon. Att svara med den potential som NATO förfogar över har inte varit tänkbart. Hittills.
Alla, och nu menas alla, försöker förutse konsekvenser för samhällets alla sektorer inför och under kommande vinter. Det är först nu som diskussionen i FN börjat blomma ut inför vinterperioden, trots att konsekvenser har varit förutsägbara under en längre i tid. Det är fullt möjligt att diskussioner har förts utan offentlig insyn.
För motståndet till vindkraft är en omprövning nödvändig. Sverige behöver öka produktion av el med alla tillbuds stående medel. När kriget är över ska det bli ett stort nöje att riva störande vindkraftverk. Det ska ju ändå ske efter 15–20 år. Vi har haft rätt hela tiden, nu med helt andra förutsättningar för energiproduktion.
Antal partier i den svenska riksdagen är åtta. Dessa kan storleksmässigt hamna i ordningsföljder som kan beräknas efter 8!, åtta fakultet, dvs. i 8x7x6x5x4x3x2x1 kombinationer för ordningsföljden, dvs 40.320 kombinationer. Det är knappast någon som går omkring och tänker att så många kombinationer är något att ta på allvar. Men så långt kan vi sträcka oss att det finns många tänkbara ordningsföljder. Gemene man kan ha svårt att tänka sig allianser mellan partier som av hävd varit otänkbara att ta plats eller att stödja en regering. Med tanke på att Sverige och världen står med och inför ödesfrågor som kan ändra på hävdvunna allianser för makten, här i bildandet av en regering. Ödesfrågorna kan skapa möjligheter för eller hot om oväntade allianser. I Sverige har sedan länge pågått en diskussion med antaganden om vilket parti som blir störst. För varje dag som går tycks SD växa och bli störst i oppositionen och M tycks minska. Det skulle vara en nesa av gigantiska mått för M om trenden står sig. Likaså skulle det för många i M vara ett nederlag att bilda regering med de ingångsförutsättningarna.
Ödesfrågorna och ett utfall med valseger för SD kan öppna för en allians mellan S och M med stöd av eller taburetter för andra partier än SD.
Snart är det mest spännande i nyhetsprogram att invänta och höra nyhetsuppläsarens slutknorr, den inkännande hälsningen. En garvad tittare har redan för länge sedan börjat ifrågasätta inslagen med hälsningar och övergångar i nyhetsprogrammen. De mest skrämmande nyheterna tas en bit in i programmet för att inte skrämmas eller kanske med avsikt att ducka för världens despoter som får rapporter från sina beskickningar i Sverige. Nyheterna innehåller inslag om krig och död, förtryck av individer och svaga befolkningsgrupper, men också olyckor i luften, världshaven och på marken som i jämförelse med värre saker rentav kan verka lugnande med katastrofskalan i åtanke. Efter många rapporter om krig och död avslutar nyhetsuppläsaren eller -läsarna med käcka hälsningar och inkännande kroppsspråk. Antingen bör mediabolagen ta bort flosklerna eller också formulera dagsaktuella hälsningar med samband till nyheter och kommentarer. Det blir svårt att inbegripa allt tragiskt, men det går att peka ut och benämna tragiska händelser med äkta temperament. Eller också radikalt ta bort flosklerna var de än kommer i programmen. Jag vill inte den här gången peka ut de värsta avarterna med namn på hycklarna, men håller mig beredd att göra det. Det handlar inte om att efterlikna vissa ryska och kinesiska media, inte heller nordkoreanska media. Det finns redan tillräckligt att förbättra i våra media.
Visst känns det märkligt att politiker inte kan ta emot pengar anonymt. Det är lätt att peka på andra branscher (politik har blivit en bransch) där pengar och förmåner flödar anonymt, skattefritt och kanske utan kontroll varifrån pengarna kommer i ledet före. Jag kan också tänka mig att liknande tankar finns lite varstans. Det är anmärkningsvärt att de av TV4 nyligen uppdagade fallen blivit en så stor sak. Partlledarna har blånekat samtidigt som de gett kryptiska bortförklaringar, gärna upprepade ett antal gånger, som vore det förestavat av partiets mediakonsult gentemot vilken inte minsta avvikelse får förekomma. Fem partier har agerat på i princip samma sätt. Pinsamt och löjeväckande. Denna tirad av förnekelser från tillsynes skamsna partiförerädare är inte utan effekt, men på ett oväntat sätt. Sveriges hela undre värld har inhöstat ännu en seger. Varför skulle inte vi (alla i den organiserade brottsligheteten) kunna välja arbetsmetoder som partiväsendet? Partiföreträdarna har gett ett nytt stort bidrag till politikerföraktet. Också ett stort bidrag till metoder för exploateringen av medarbetare som lyder sina herrar.
Norran publicerade häromdagen en insändare, en av många sedan många år i ämnet vindkraft. Författaren heter Torbjörn Eriksson, Holmön. Läs insändaren i sin helhet. Källa: Norran 2022-08-11
Stoppa vindkraftsexploateringen
Insändarskribenten tycker att vindkraften är en opålitligt energikälla.
Det pågår en brutal vindkraftsexploatering i vårt avlånga land. Från Överkalix och Pajala i norr och till sydkusten i söder kämpar folk mot förödelsen av närmiljön.
Det kommer rapporter om att folk mår dåligt och blir sjuka av sorgen att förlora sina kära omgivningar. Det handlar också om raserade fastighetsvärden och om rovfågelbestånd som hotas. Det handlar om förstört friluftsliv och en hotad biologisk mångfald.
Hela konceptet vindkraft måste starkt ifrågasättas, inte bara på grund av ovanstående uppräknade skadeverkningar utan även för vindkraftens karaktär av intermittens, det vill säga dess opålitlighet som energikälla.
Den levererar bara när det blåser lagom. Sverige behöver stabil baskraft som levererar året om, dygnet runt oavsett väderläge.
Författare av insändaren i NORRAN: Torbjörn Eriksson, Holmön
Insändarskribenten är kortfattad, rubriken fångar intresset, texten är kärnfull. Han är en välkänd och respekterad person. Torbjörn Eriksson har varit engagerad under många år mot vindkraft och har lokala kontakter och även i stora delar av Sverige. Sina första erfarenheter fick han i en infekterad strid på Holmön. Insändaren har väckt mångas intresse att skriva kommentarer. Debatten har varit livaktig under några dagar med många kommentatorer som brukar producera sig med korta texter. Om man ska tala om debattdisciplin så är den inte särskilt hög. Deltagarna har sina käpphästar om vindkraft och energifrågor. Några har djupa kunskaper om energifrågor. Andra bidrar med stora kunskaper i miljöfrågor. Ett tema som Norran äntligen har behandlat är vindkraftens påverkan av fastighetsvärden, där en rapport från KTH visar nedslående resultat. Utvikningarna från ämnet kan vara halsbrytande, så till den milda grad att webbredaktören ingriper, vilket framgår av en sorts dödsskallemärkning med feta bokstäver i marginalen redigerad. Då vet läsaren att Norran inte vill eller vågar ta in hela kommentaren.
Överstelöjtnant Joakim Paasikivi, Försvarshögskolan har blivit något av talesman för totalförsvaret i samband med kriget i Ukraina. Han har såvitt känt inte talat om katastrofrisk i samband med attacker på kärnkraftverket Zaporizjizj. Det har däremot rapporteratas av SVT för två dagar sedan med hjälp av en brittisk rapport om Ukraina.
Har den lugne och förtroendeingivande talesmannen från Försvarshögskolan gått för långt i sina lugnande kommentarer? Det är förstås inte troligt att en yrkesmilitär skulle skaka av skräck i kommentarerna om Europas största kärnkraftverk. Men nog vore det lämpligt att tydligt och klart påtala risken för haveri. Att vara så cool får motsatt effekt. Nu finns det verkligen anledning att fundera på det sanningskrav som måste vidlåda det psykologiska försvaret, en del av totalförsvaret.
Med dramatisk klarhet har utvecklingen i Ukraina visat att kärnkraftverket Zaporizjizja utgör en risk för katastrof. Kärnkraftverket utsätts för attacker. Ryssland och Ukraina sägs anklaga varandra. Vi tvingas konstatera att kärnkraftverk, särskilt stora sådana utgör den stora risken som påverkar även energipolitik. Sedan ett par år har små kärnkraftverk – SMR, small modular reactors – seglat upp som en attraktiv lösning. SMR kan spridas och lokaliseras till regioner med stora behov av el. Norr/syd konflikten för efterfrågan/produktion i Sverige kan byggas bort med SMR.
